Inte hos mig i alla fall. Nu måste jag berätta om igår och idag i omvänd ordning. Åkte kl 10 i förmiddags för att betala och hämta min nya bil och lämna igen min hyrbil. När jag kom till bilfirman möttes jag av idel leenden och vänliga hälsningar av försäljaren som kallas för "manager" så jag antar att han är chef. Hans assisten kom också genast fram medan assistentens assistent höll sig diskret i bakgrunden efter att ha hälsat. Japp tänkte jag idag blir det business av. Jag frågade hur vi skulle göra och då föreslog Wilson (tror inte en sekund det är hans riktiga namn men så står det på visitkortet - ett enda namn och det är Wilson) att vi skulle sätta oss och skriva på papper. Man är ju luttrad så jag satte mig och en ny bunt papper lades fram. Jag frågade var bilen var och fick till svar att den får jag kanske på måndag om jag betalar idag och alla papper blir klara. Snacka om arg. Den skulle levereras idag sa jag bestämt varpå Wilson, assistenten och assistentens assistent såg ut som dom plötsligt fått sorg när jag inte verkade glad. Det ojades en del konstiga ord som jag inte förstod och Wilson föreslog ett tel samtal till Nick. NEJ sa jag, han är inte mitt ombud, han är fastighetsmäklare. Man vet aldrig hur mycket dom förstår, går inte att tala normal engelska, man måste tala en förenklad variant som "no Monday, today" Efter 2½ timme kom ändå Nick. Då hade den lägsta på rangskalan tagit mitt pass och varit bort väl över ½ tim, Wilson hade talat viskande (som om jag skulle förstå deras språk) med nr 2 som rusade fram och tillbaka och kom med vatten och frukt. No water, no fruit, only car, var min nästa intrelligenta och mycket irriterade fras. Papper som låg på bordet stacks under näsan på mig och ett var för trafikförsäkring vilket jag skrev under, ett fattade jag ingenting och var därför inte heller på humör att underteckna. Detta vållande sån förvirring att det telefonerades fram och tillbaka (ett samtal var så klart ändå till Nick). Det tog alltså 2½ timme att INTE få bilen. Nu är den dock betald och man lovar bestämt att i morgon, fredag, ska den levereras hem till mig. Tror det när jag ser det. Inser dock att jag får lära mig acceptera att här resonerar man på ett annat sätt typ varför göra idag det man kan skjuta upp till i morgon. Ingen har någonsin bråttom och hittills har ingen varit minsta ovänlig mot mig tyvärr blir det lite det omvända ibland men eftersom jag märker att dom blir alldeles förvirrade när jag blir arg så skärper jag mig. 

Tackade nej till att Nick skulle med och lämna igen hyrbilen talade om att jag tar en taxi hem. Kunde inte tänka mig hur lång tid det skulle ta. Hemma kl 17 alltså 7 tim och mycket litet uträttat. Biluthyraren gjorde vanlig koll av bilen faktiskt på mindre än 5 min. Bådar gott tänkte jag, men för tidigt. För sen satte killen sig vid datorm och plitade och skrev och läste och skrev efter en lång stund frågade jag om något var fel men nej allt var mycket bra, smile smile. Bensintanken var bara halvfull så jag skulle betala RM30 (65 kr) kom vi överens om. Detta renderade i ytterligare gott och väl en halvtimmes arbete. Först skriva i datorn sen räkna på räknemaskin sen visa mig att efter betalt RM30 var slutnotan på 0. Betalat allt i K.L Men, men, glöm inte kvitto på 30 ringit. Först slogs det in i en kassa apparat och jag fick kassakvittot, tänkte resa på mig och tacka men icke, sen skulle det skrivas för hand och det var en halv A4 sida där allt om mig dvs mitt namn, mycket krångligt, vilket är för- och efternamn?  min adress i Sverige, min adress i Johor Bahru, mitt passnummer, mitt körkortsnummer, mitt telefonnummer. Killen skrev som en 7-åring som skriver fint dvs han plitade superlångsamt men till slut blev det klart.

Tog en taxi utanför och åkte med en glad Buddist, buddor fastklistrade på hela instrumentbrädan gör att jag vet det. Gav honom min adress och han körde åt motsatt håll. Jag höll mun en stund, tänkte att han kan nog en genväg men hur långt österut ska man gena när Taman Laguna ligger på väster? Hittar du dit kom min försiktiga fråga, nej svarade han och körde obekymrat vidare åt fel håll. Du visar vägen sa/frågade han. Har ingen aning om var vi är nu förklarade jag. Han ringde då klokt nog ett samtal varpå han svängde mer norrut, tror jag, och det kändes bättre. Efter en stund såg jag att vi närmade os Senegai airport. Vi åker fel påpekade jag, då skrattade han gott. Har du ingen GPS frågade jag. not need not need svarade han. Vad säger man. Nya tel samtal och så här höll han på i långt över en timme. Plötsligt kände jag igen ett shoppingcenter och nästan skrek, åk i rondellen och pekade sen lotsade jag honom hem och betalade 25 ringit, mätaren stod på 49 så han blev inte glad. So call the police sa jag lite tufft när han protesterade, tänkte att dom är jag ju nästan kompis med vid det här laget. Så gick jag in med uselt samvete till mina älsklingar som fått vara instängda en hel dag men huset var i alla fall svalt och den här vakten stod troget utanför liksom han gjort när jag åkte på morgonen.  

Om någon vill riktigt studera hur stilig han är bara klicka på fotot blir det större. För att lätta upp min "vägg av text" här är ett foto av min alltid låsta grind inifrån tomten.  

Onsdagen skulle ha varit en lugn mellandag då jag mest ägnade mig åt hundpromenader i omgivningarna om jag inte fått för mig vid 6-tiden att åka och handla lite. Tänkte inte på att 6-8 är trafiken som värst och kl 7 blir det mörkt. Trots allt gick det ganska bra, problemet var när jag kom hem. Hittade inte kortet till bommen, inga problem dom kände igen mig och öppnade. Hittade inte nyckelknippan med fjärrkontrollen till grinden, värre. Hällde ur min väska i passagerarsätet, ingen fjärrkontroll. Hoppade ur bilen och letade ÖVERALLT. Ingen fjärrkontroll. En granne kom, en vakt kom, en till granne kom och plötsligt fick jag inte själv rum att leta. Mattor i bilen slets upp, varorna i bagaget letades igenom, jag fattade inte hur jag kunde bli av med den stora nyckelknippan med påhängande fjärrkontroll och lika hemskt varför jag åter måste göra mig till ett spektakel när jag bara skulle in i huset. Glassen hade redan börjat rinna i en av påsarna. Då skrek en granne till, det fanns banne mig ett förbaskat lönnfack som kom fram om man lyfte armstödet mellan förar- och passagerarsätet. Jag säger bara ett ord - komplott. 

Få se nu vad fredagen har i sitt sköte, får jag min bil?? Helt omöjligt att sia men den som lever får se.