Några bilder från vår morgonpromenad där vi nästan alltid är ensamma. Möter bara någon enstaka person ibland. Promenera anses inte hälsosamt.

Kolla in bananerna, om ett par veckor färdiga att skörda och vem som helst kan ta, trädet växer på allmänningen.  

Nedan är min vän Jan som verkligen har gröna fingrar, hon har givit mig en del plantor, massor med ätbart och många goda råd om livet i Malaysia. 

Här är hennes grannhus, dom byggde om hela huset till Feng Shui som har något att göra med dom 5 elementen som ska ge livsenergi. Jag känner inte ägarna men Jan berättar att även inuti huset är allt byggt och möblerat enlig Feng Shui. Det finns tom affärer här som endast säljer Feng Shui saker (vad det nu är).

Vore härligt med egen pool men jag använder gemensamma poolen varje vecka.

Golfbanan som den ser ut ca 50 m från mitt hus.  

Utsikt från ett av gästrummen till min grannes fina trädgård. Sandra undrade om man inte kunde nacka deras tuppar dock, här syns inga fåglar med dom har ett antal tuppar, även fler hönor, 2 gäss, 2 ankor, 2 kalkoner och en voljär med massor av pyttesmå färggranna burfåglar.     

Här har jag grävt upp och huggit ner vad som var en djungel, nu ser det bättre ut tycker jag. Man måste hela tiden vara uppmärksam på att växtligheten lätt tar över om man inte gallrar hela tiden. Ovanför mitt ganska misslyckade försök att ha en blommande rabatt. Orkidéerna måste stå i krukor dom växer i vanlig grillkol, ingen jord alls. 

Har inte bloggat på länge eftersom jag planerade att gå runt här och fota lite i området så jag kan visa Horizon Hills med alla fina hus och glada människor. Men jag glömmer alltid kameran dagtid och på kvällarna när jag tänkter blogga är det ju mörkt. 

Men OK jag skriver lite nu och lägger in bilderna när jag kommer mig för. Hade tagit några bilder med min mobiltelefon men så tappade jag den i diskvattnet och fick köpa en ny. Har nu en tjusig Android som jag inte lärt mig använda. Blir telefoner krångligare eller bara vi mogna människor äldre och dummare?

Försökte färga över mitt hår med mellanbrun, det liksom tvättas bort för varje tvätt trots att det är vanlig hårfärg, inte toning men det har dämpat ner både det silvergrå och pistageslingorna en aning så nu är det bara att vänta på utväxt så jag kan låta klippa bort eländet. 

Skickade efter 2 snygga baddräkter (för fullvuxna) från USA, dom finns även i Sverige men är dyrare där. Dom anlände efter mindre än en vecka så jag skyndade ner till postterminalen där även tullen finns och hämtade dom. När jag kom in var den första jag såg en stor stabil man som heter Napoleon. Han var upptagen med en kund och fyra till satt på stolar och väntade. När han fick se mig sken han upp och sa "the Swedish lady". Jag var där för ca 3 månader sedan och han mindes mig direkt, inte illa, är det en komplimang eller.... Sen frågade han efter min son (Christoffer var med förra gången). Jag talade om att han åkt tillbaka till Sverige och arbetade på en båt. Då ville han veta vem av mina barn som nu kommit hit för att ta hand om mig. Detta kan låta som en konstig fråga men jag får den ideligen. Varför bor du inte hos något av dina barn? Du har ju två söner där ska du bo nu när du är ensam. Vill du bo i Malaysia så måste en av dina söner flytta hit och ta hand om dig. Jag har försökt framföra detta till mina söner men får inget postivt gensvar :)

Sen ville Napoleon börja hjälpa mig men jag sa att jag kan vänta på min tur men detta är heller inget man förstår här. Han släppte omedelbart mannen han höll på med och ville veta vilket nummer mitt paket hade, jag bad den andra kunden om ursäkt men han bara log. Likaså gjorde dom andra jag fick gå före, kösystemet är inte särskilt väl inarbetat här vilket jag försöker påminna mig själv varje gång jag ska till att betala i en affär och någon bar sticker fram sina saker eller frågar något före mig och jag får snällt stå och vänta. Nu var det omvänt men jag faktiskt tvingades att trängas. Sitt ner sa Napoleon sen men det fanns bara fyra stolar och alla var upptagna men han körde snabbt bort en äldre man som snällt fick ge sin stol till mig. Ja ja sånt är livet. Baddräkterna var snygga och satt jättebra, jag har lyckats gå ner lite i vikt och då var det mycket roligare att köpa fina baddräkter. Nu är jag ingen smal sylfid men som jag såg ut när jag kom, jag började ju min tid här med att gå upp rejält i vikt, alla människor bjuder mig på mat och allt möjligt gott hela tiden. Minst ett par gånger i vecken bara kommer någon till dörren på morgonen på helgerna eller på kvällen i veckorna och har köpt med olika saker dom vill jag ska smaka. Mycket är konstigt och inte så gott men en hel del är också alltför gott. 

Häromdagen gjorde jag fyra äppelpajer med hemmagjord vaniljsås på vaniljstång och grädde, och gav fyra familjer varsin paj med en liten burk vaniljsås till. Alla fyra familjerna hade givit mig olika fina fat eller burkar med ätbart och jag ville inte bara returnera behållarna utan att ge något tillbaka. Alla sa så klart att det var jättegott och det tyckte jag också för jag smakade av vaniljsåsen men inte pajerna, vet hur dom smakar. Tyvärr är ju mentaliteten sån här att man aldrig skulle säga att det inte är gott. Jag har nog gjort bort mig ofta där innan jag började lära mig, även nu kan jag känna mig tvungen ibland att säga att det var inte särskilt gott alltför kryddstarkt för min smak men då ser dom ut som man slagit deras barn, så jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag ta emot allt och låtsas gilla det men då fortsätter dom bara ge mig mer och mina hundar börjar nästan få kinesögon av all Malaymat jag ger till dom men självklart berättar jag inte det, så okänslig är jag inte. 

Nu håller jag på och tjafsar med Immigrations igen, vill ha intyg att skicka till Sverige om att jag bor permanent här så jag slipper betala 30% skatt på pension som skickas till mig, den blir då 25% i stället i alla fall lite mindre. MEN som förut så existerar jag inte. Jag har uppehållstillstånd men jag måste visa dom ett papper som inte räcker för svenska myndigheter men som visar Immigration att jag faktiskt får vara här men för att få det intyg som sverige kräver måste dom "hitta mig". Man lovar att återkomma men än så länge efter flera månader inget nytt och när jag åkte dit förra veckan var det som att börja från början. Inget fanns om att jag varit där tidigare men dom ska undersöka och lovar återkomma till mig. Nåja jag ger dom året ut men sen borde något hända, jag förlorar lite pengar (även om det är lite) varje månad. Nu är dock kronan tydligen så stark att jag ser skillnad på vad jag får överfört hit. Hoppas det fortsätter så. Fortsätt rösta borgerligt, tydligen kan dom trots allt sköta Sveriges finanser nu i kristider. 

Nu har jag fallit till föga för min lathet igen och fr.o.m nu på fredag och varannan fredag framöver kommer Mel som är "part timer" dvs städhjälp/hembiträde på deltid, att komma till mig. Hon städar hos mina franska vänner tvärs över gatan och dom säger att nu när dom lärt henne att hon måste flytta på stolar och soffor när hon tvättar golv och likaså lyfta på saker i badrum och på bord och inte bara torka runt så är dom nästan fullt nöjda med hennes städning och dom har provat många. Hon sökte fler jobb, hos dom städar hon en gång i veckan men jag vill bara ha hjälp varannan vecka, vi får väl se hur lång tid det tar, den gängse kostnaden för städhjälp är 20 kr/tim och det anses välbetalt, affärsbiträden får i allmänhet hälften eller ännu mindre i lön. Jag ska bara ha hjälp att städa, tvätta, handla osv gör jag helst själv.

I trädgården växer bananträd, papaya, palmer, elefantöron, klängväxter, bambu, sockerrör och liknande så det ser ut som en djungel. Dom är så etablerade att dom klarar torkan vi har nu, men min stackars rabatt med blommande växter får jag vattna med vattenspridaren minst en timme om dagen. Blommande växter är jättesvåra att klara här, verkar som det är för varmt. Bara orkideerna växer och blommar jämt. Dom har jag haft ett år nu och dom har alltid minst tre långa blommande stjälkar var. När en blommat över är en ny knoppig gren på gång. Jättefina. Nu har jag tillbringat någon timme dagligen i flera dagar med att beskära och även gräva upp en del växter så det inte ska växa igen helt här. Gräsmattan är ganska brun men inte fullt så brun som på senaste kortet men vattentrycket är så dåligt att jag inte kan vattna som jag skulle vilja. Det är ingen vattenbrist här eftersom vi använder avsaltat havsvatten. Det smakar till och med OK att dricka även om jag mest köper vatten på flaska. 

Fotografier följer inom ett par dagar. 

Jaha, tog en bild av mig själv med min webkamera nyss, men nekar att lägga ut den på bloggen. Måste ha lite distans till det här innan jag kan bjussa på mitt senaste misslyckande med en bild. 

Frisyrer i Malaysia liknar alla varandra. Man har svart rakt ofta halvlångt hår. Det betyder inte att folk inte har problem. Verkar som det huvudsakligen är kvinnor som blir tunnhåriga med ökad ålder. Efter 50 år har dom flesta kvinnor ett jättejobb att försöka att med sitt tunna kvarvarande hår täcka hårbotten. Dom flesta blir också gråhåriga men använder svart henna och färgar hela tiden. Vill man ha en annan frisyr eller färg bör man nog åka till en frissa i Europa. 

Jag beslöt att jag är trött på att färga mitt hår för att täcka det grå som börjar synas alltmer i hårbotten. I fredags gick jag till den "fina frisören" på shoppingcentrat nära mig och sa att jag ville att dom skulle färga mitt hår grått så det inte syntes så mycket när mitt naturligt gråa hår växer ut och så jag sen kan sluta färga. Fick förklara i detalj eftersom dom i alla fall trodde att jag ville ha hjälp att färga över mina grå hårrötter. "The boss", John kom för att höra vilken konstig kund jag var. Han förklarade att grå hårfärg hade dom inte hemma men kunde beställa om jag kom tillbaka på söndag mitt på dagen. Jag sa att jag ville ha medium gray med silver highlights. Jag återkom på söndag strax efter kl 13 och togs omedelbart om hand av FYRA frisörer.

En klippte foliebitar och räckte till två stycken, en på var sida om mig, som tog upp små testar som dom penslade med färg från en kopp som den fjärde blandat och stod och räckte fram. Man började alltså med slingorna?? OK vem är jag att ifrågasätta proffs. Efter att jag hade ca 10 folieslingor klara tog tre st frisörer itu med att försiktigt pensla färg på återstoden av håret genom att fästa upp ett par foliepaket åt gången med klämmor. Tänk så mycket enklare om man färgat basen först och slingorna sen, men det verkade funka. Efter ca 2 timmar, här finns inga tjusiga huvar eller lampor som påskyndar färgningen, tog man in mig i tvättrummet och tvättade all färg ur håret. Håret blåstes torrt och jag nästan svimmade när jag såg att jag inte hade ett grått hårstrå. Håret var mörkt brunt med rödbruna slingor. Då gäller det att le och behålla lugnet, inte lätt för mig men jag har nästan lärt mig. Nej, sa jag det är inte grått. Då kom i stort sett alla frisörer (ca 10 st) och ohade och ahade och talade om hur fint det var. Man inte grått fortsatte jag envist. Det ska vara grått fortsatte jag lika envist. Man började från början och efter ytterligare ca 2 timmar och tvätt och tork hade jag - medelblont hår med gula slingor med dragning åt morotsfärg. Nej, fortfarande inte grått! Nu var frisörerna gråtfärdiga och vände sig till andra kunder som alla förklarade hur tjusig jag var. 

Nu förklarade jag mycket långsamt att dom fick göra hur dom ville men jag tänkte inte gå därifrån förrän mitt hår var grått!!

Nu blev hårbehandlingen mer drastisk, jag insåg att dom försökte bleka ner hela mitt hår till vitt för att börja från början. Det började sticka och svida i hårbotten men jag bet ihop. Efter någon timme var håret morotsrött, efter ytterligare ett par timmar började det vitna med dom tidigare röda slingorna var fortfarande gul-oranga. Då bestämde John att man måste skölja ur mitt hår medan jag fortfarande hade något, så jag fick det tvättat och inte kändes det som hår när dom sen skulle borsta ut det utan inpackning eller balsam eftersom det nu var dags att färga grått. 

Måste väl avsluta historien snart. Kl 21:15 knallade jag ut från frisören, hungrig, törstig och kissnödig med den märkligaste hårfärg någon sett. Jag har nu silvergrått hår med gula slingor med en dragning åt pistage grönt!! Detta är inte en överdrift, bara den sorgliga sannningen. 8 timmar hos frissan för detta. Måste dock säga att John gav mig den första riktigt bra hårklippningen, han tycktes fatta att jag inte har kineshår och därför inte kan klippas som dom. 

Reaktioner från grannar och vänner har varit obetalbara, allt från att man låtsas inte märka någonting till att man säger "how nice" eller "how unusual". 

Det bästa man kan säga om mig nu är att jag är "one of a kind"!!