Ja, nu är jag helt trött i ansiktsmusklerna. Inte bara ler alla mot en hela tiden så man måste le tillbaka, nu har jag också fått lära mig att det är det viktigaste i mötet med en patient dvs att man ler genom hela besöket. I Sverige skulle en patient tro att man drev med dom eller inte tog dom på allvar, men idag har jag egentligen inte arbetat utan mest suttit och lyssnat på introduktionsföreläsningar för medecine studerande som är inne på sitt fjärde år och nu ska lära sig familjeläkarnas yrkesroll. Dr Tan, en äldre läkare som fortfarande har sin privatpraktik men också undervisar läkarkandidater, inledde sitt anförande med att tala om vikten av att man hela tiden ler mot sin patient så denne förstår att man bryr sig. Speciellt om man måste framföra ett tråkigt besked måste man le så patienten förstår att man VERKLIGEN bryr sig. Kunde se framför mig hur jag vid ett återbesök sa åt min patient att tyvärr visade provsvaren och röntgen att cancern var mycket långt gången så det var svårt att göra något åt det, men tack vare att jag hela tiden ler skulle patienten då kanske inte ta det så hårt? Här har jag åter hittat en klar kultur skillnad. Dock är det viktigt för mig att sitta in och lära mig dessa små egenheter eftersom jag förväntas lära ut hur man blir en bra läkare här i Malaysia. Men, jag ska också berätta en del om hur vi tradionellt arbetar i Sverige eftersom det liknar Australien mer och dom flesta av dessa kandidater ska nästa år praktisera 6 mån i Australien, några också i England som också mer liknar vårt sätt att arbeta. I Malaysia har man t.ex ingen tidbok. Patienter ringer inte och får en tid, dom bara dyker upp hos den doktor dom väljer och sitter och väntar till det är deras tur, kommer dom för sent på eftermiddagen kan dom vara tvungna att återkomma nästa dag för när läkaren tycker sig vara klar för dagen går hon/han bara hem! En patient kan ta 5 minuter, en annan kan ta en timma. Patienter nekar tradionellt att betala om dom inte får en spruta eller en påse med piller oavsett vad dom söker för, sockerpiller är därför mycket använt i det här landet. Inte heller ovanligt att en patient går till tre olika doktorer samma dag och i allmänhet är dom då mest nöjda med den sista doktorn så man ska försöka vara sist!? Massor med konstigheter men det gäller att ta seden dit man kommer så jag får verkligen lära mig en massa nytt på gamla dagar.

I natt var den här damen, i min ålder tror jag, helt omöjlig, hon eldade, sköt raketer och smällde smällare från midnatt till jag åkte hemifrån kl 8 i morse. Detta kort tog jag genom mitt sovrumsfönster kl 7 i morse när det ljusnat. Håll nu tummarna att hon måste sova i natt eller inte har fler döda anhöriga att be till alla gudar för eller några fler onda andar att skrämma bort så även jag och mina hundar kan få sova.

Har svårt att fatta att nyåret aldrig tar slut. Har nu fått förklarat att det finns så många gudar att blidka att det håller på tom måndag 6 eller 13 februari lite okart vilken dag lugnet kommer att bli återställt. Det är ofta äldre damer som står ute på gatan med blicken och armarna lyfta mot skyn och rablar böner, därefter sätter dom igång ett fyrverkeri utan dess like. Inte som i Sverige, småkillar som springer omkring och kastar smällare (om det bara vore det). Nu är det inte längre fest så fyrverkerierna är mest runt midnatt. Man förklarade för mig vilka olika gudar som tillbeds, det är dom som skyddar dom redan döda, dom som skyddar dom levande, dom som är onda och dom som är goda gudar. Till dom goda gudarna skickar man upp vackra raketer med färggranna stjärnregn och dom onda gudarna skrämmer man bort med, vad som måste vara, bomber. Låter som jag kan tänka mig en krigszon. Själv har jag nu vänt på dygnet ganska mycket, är uppe till omkring kl 2 och sover halva dagen då det är lugnt. Måste fundera på hur jag ska kunna vara borta härifrån om ett år, problemet är mina hundar, annars hade jag omgående bokat en resa till Australien en månad, men jag kan inte överge dom under värsta tiden på året. Ska fundera vidare.

Här sitter Janice med Tintin i famnen, hon tittar ofta över och hälsar på hundarna. Hon är faktiskt 18 år så hon kör bil även om hon ser väldigt ung ut. Hon har berättat mycket för mig om kinesiska traditioner. Jag insåg inte att dom efterlevs tydligen lika strikt här i Malaysia som i Kina. 

På måndag ska jag äta lunch med professor Rusli och doktor Vanassa och diskutera anställning på Monish universitetet som är knutet till Sultanah Aminah Hospital. Få se om dom kan komma med ett hyfsat erbjudande om jag ska föreläsa. Dels vad jag ska föreläsa och dels vad dom betalar. Har bestämt tackat nej att jobba som hotell läkare, där skulle jag vara tillgänglig dag och natt och rycka ut när gäster blev sjuka. Visserligen ganska bra betalt men vill inte behöva gå upp på nätter längre. Måste dock ha lite mer substansiellt jobb än att några timmar per vecka undervisa småungar. Jag blir rastlös. 

Följde inte med till Penang denna gång eftersom jag ska på jobbintervu, det blir fler tillfällen.  

Idag är det alltså nyårsafton och alla hög gravida kvinnor kniper allt dom kan, för att föda ett barn i drakens år är mycket positivt. 2012 liksom 1952 är det dessutom vatten draken, den bästa av dom alla. Men, hur många nätter måste man fira? Fyrverkerierna började lite smått vid 7-tiden i går kväll o blev mer och mer intensiva hela natten för att kulminera runt midnatt men sedan fortsatte man att "skrämma bort onda andar" med något som låter som bomber och får fönsterrutorna att bokstavligen skallra, jag hoppar högt varje gång och hundarna ska vi inte tala om. Utomhus hör man alla stackars burhundar skrika av rädsla, mina kryper under täcket och skakar, Tintin är lika rädd som Indra för det här. Sista explosionen var vid 3-tiden, om det sen fortsatte var jag och hundarna medvetslösa så vi hörde inte. Det här var fjärde natten. I kväll är vi bortbjudna till Taman Laguna där det är mycket lite fyrverkerier men eftersom det är den riktiga nyårsafton ska jag ge Indra och Tintin ½ tabl var av lätt lugnande medel och dom ska så klart med, går inte att lämna dom ensamma. Sen tog jag för givet att det är slut på spektaklet, men glöm det, hela veckan som kommer festar kineser och välkomnar det nya året. Det är helg bara måndag och tisdag men dom flesta tar ut semester hela veckan då detta anses årets höjdpunkt. Man firar också att Monsunperioden är över.

Fick ett mail från en annan av dom inbjudna till kvällen som förklarade att, kanske jag inte visste, att alla tar med sig två klementiner i ett vackert papper och ger till värdfolket, det representerar guld, när man sen går hem på natten får man av värdfamiljen med sig två andra klementiner hem. På så sätt blir man rik under det kommande året. Om det är nära familj kan man byta klementinerna mot äkta guld, tror jag väljer två klementiner. 

Nu förstår jag bättre varför jag fick två klementiner senast jag var och köpte blomgödning på plantskolan, två stycken när jag var och bråkade om räkningen på internet och två st på banken. Har alltså en hel skål klementiner, men tyvärr slängde jag alla glansiga papper så jag får fixa något. 

På tal om två så gillar man tydligen att köpa det mesta i par. Såg en läcker kineslampa som jag ville köpa och hänga ovanför matbordet, men var då tvungen att köpa två, otur att bara köpa en fick jag veta. Eftersom dom var så billiga tänkte jag OK jag köper två och ställer en i förrådet tills vidare men då protesterade Jenny, som var med mig, du kan inte skilja lamporna åt, betyder mycket otur. Jag gav upp och köpte ingen. Ibland går vidskepelsen i det här landet mig lite på nerverna men för det mesta kan jag bara skratta åt det. 

Håller på att löneförhandla om ett deltidsjobb som föreläsare på läkarlinjen på ett universitet knutet till största sjukhuset i Johor Bahru (Monish University). Ska träffas för att säga ja eller nej efter helgerna dvs i början av feb.

2 feb ska Tintin ha cellgiftbehandling nr 3 och lilla Indra ska till hundtandläkare dvs sövas och få sina tänder putsade från tandsten så hon inte får besvär från munnen. Hon är så go! 

Ha nu ett Gott Nytt Drakens År!!

Nu har jag köpt vikväggen. Tog med mig Fong vilket bäddade för en föreställning som var otrolig att se. Själv var jag tyst när Fong på mandarin frågade vad väggen kostade. Tydligen sa han 2400 ringit för då vek sig benen på Fong, hon sjönk dock lägligt ihop på en stol och inte golvet, jämrade sig och ojade sig så jag har aldrig sett något liknande. Köpslåendet pågick minst en kvart så jag tröttnade och gick runt och tittade på allt annat, slutligen kom Fong och tog i mig i armen och sa att jag kunde få väggen plus en tavla hon sett att jag tittade på som mannen begärde 380 ringit för, allt för RM1000. Yippiii, man ska vara kines när man gör affärer i det här landet, jag börjar få färgen och har färgat håret men min storlek och ögonen är för västerländska plus att jag inte kan ett ord av någon kinesisk dialekt. Nåja, börjar samla på mig en hel del kontakter, vilket man måste ha för att leva bra i det här landet. 

Här är några bilder, tyvärr framgår inte snideriet i väggen, ser alldeles platt ut på bilderna men mönstren är alltså utskurna för hand. Även tavlan är mycket tung så jag måste ha någon komma och hänga den åt mig.        

Gissa om jag såg ett fantastiskt hem häromdagen. Var hembjuden till en av Nancys alla syskonbarn som jag träffat på olika fester. Hon lovade att jag kunde få komma tillbaka och ha min kamera med mig så jag återkommer med bilder som inte liknar något ni någonsin sett i ett hem. Exotiskt är väl ordet.

Själv håller jag på och köpslår om en jättefin kinesisk vikvägg 2,4 m lång i 6 delar. Den är utsnidad, handgjord i trä och jättetung men vacker. Ska köpa den men inte ha bråttom, han begärde först RM2400 dvs nästan 5.000 kr. Jag fick själv ner den till RM1100 )2.200 kr men sa att det var för mycket så jag ska tänka på saken. Nästa gång ska jag ha Fong med mig, räknar då med ytterligare prissänkning, betalar max RM1000. När den kommit hem på plats ska jag så klart även fota den. Börjar tycka allt mer om kinesiska möbler, så många hem, särskilt Karens som jag ska fota, har både moderna och ffa antika kinesiska möbler, så fint. Olivia har antika kinesiska dubbeldörrar hon låtit passa in i sitt hus som terassdörr, också jättefina. 

Har fått en del kort från vår julfest men tyvärr inga mer övergripande, dock måste ni se skillnaden i storlek på Nancy, mig och Christoffer :-)

Återkommer inom några dagar med fotografier. 

Tintins blodvärde var idag normalt, för en vecka sedan vår det för lågt för att ge planerad cellgift behandling. Han vägde då också bara 6,8 kg och kräktes blod. Nu har han mått bra i fem dagar, proverna var näst intill normala i morse, han vägde 7,55 kg och fick därför behandling nr 2. Det sätts i ett dropp som tar sex timmar att administrera men när jag kom för att hämta honom var han pigg och glad, se bild av Tintin och hans kära dr Yii!  

När vi kom hem gav jag Tintin och Indra varsitt tuggben med kycklingsmak och Tintin visade att han var helt normal igen, tog först sitt ben och sprang sedan över till Indra och tog hennes ben och lade sig med båda på gräsmattan.  

Indra smyger bakom någora blommor för att se om hon kan återerövra sitt ben (hon får ett nytt).  

Och, så här normal ser Tintin ut någon timme efter avslutad cellgiftbehandling nr 2.   

Och så hittade jag ett gammalt videoklipp av en uppfriskande åsk skur.
 

Jag har lyckats hitta allt möjigt att vara ledsen över dom senaste dagarna, framför allt så klart Tintin, men nu ska jag skärpa till mig och gå ut och rensa ogräs eftersom det just kom en störtskur, första på ca 10 dagar, så jorden bör vara mjuk och lättarbetad. 

Så här snabbt växer min trädgård:

Augusti 2011
      

Januari 2012, 4½ månad senare.

Så åkte Christoffer tillbaka till Sverige i natt. Vi kom i god tid till flygplatsen i Singapore eftersom det gick fort vid övergången vilket man aldrig ska vara säker på. Har tagit mig mellan 10 min - 2 timmar beroende på trafiken. Vi åt en jättegod middag på flygplatsen, New York strip steak med pommes och lökringar, mums. Därefter åkte jag hem vilket tog en knapp timme. Direkt till sängs därefter. Flyget gick inte förrän 01:25 så Chris fick sitta tre timmar på flygplatsen. Om allt gått som planerat har han just anlänt i Göteborg. Hoppas han inte fryser ihjäl, har bara en luvtröja och ganska tunn jacka med sig. Han var i alla fall brun och fin när han åkte. Trots att jag saknade honom och kände mig lite nere på hemvägen är det ganska skönt att vara bara jag, Indra och Tintin igen. 

Idag har jag storstädat men inte hunnit allt jag planerat, folk kommer dagligen och hälsar på vilket Christoffer noterade också, det är både trevligt och ibland lite jobbigt. Man får inte alltid det gjort man planerat men det är klart, jag har väl inget schema att följa. 

På fredag är det dags för cellgiftsbehandling nr 2 för Tintin om hans vita blodkroppar inte blivit för låga. Jag håller tummarna. Christoffer kommer antagligen tillbaka redan i sommar och då har vi planerat att "hans" hund ska vara frisk igen. Indra är nyfriserad och otroligt söt. Jag är ofriserad och otroligt ful. Ska klippa mig jättekort endera dagen och sen låta min naturliga färg växa ut, blir intressant att se hur pass grå jag blivit. Många år sedan jag såg min egna färg, har alltid gillat att färga håret olika färger. 

Min trädgård har nästan vuxit igen av ogräs medan Chris varit här, jag har hellre tillbringat tid med honom än trädgården och nu är det så svårt att rensa för det har inte regnat på närmare en vecka så jorden är som cement. Har försökt vattna idag men det behövs riktigt regn för att kunna rensa effektivt. Nästa regn (förhoppningsvis inom någon dag), sätter jag på mig linne och shorts och går ut och rensar och gödslar, när man kommer in sen är det som om man badat med kläderna men regnet är ljuvligt ljummet. Bara Tintin som annars älskar vatten tycker inte om regn medan Indra som avskyr att bli badad inte verkar bry sig om när hon blir våt av regmet- Konstigt. 

Nu har jag varit här i sju månader, gissa om det varit sju bra månader. Hoppas hoppas det fortsätter lika bra. Lite småsaker, dvs bruten arm och tå är inte mycket att orda om och Tintins sjukdom skulle hänt även i Sverige och han kommer att bli frisk igen. Nu hoppas jag ni alla ska ha en bra (kall, blöt, blåsig, slaskig) vinter så ni inte också längtar till värmen. Om ni trots allt skulle göra det, kom och hälsa på!