Sandra åkte hem den 5 december och Christofer anlände den 16 december. Sista veckan Sandra var här var hon tyvärr sjuk och låg med feber och svår huvudvärk. När hon fick små prickblödningar förstod vi (med benägen hjälp från grannar och vänner) att hon fått en lidrig smitta av Dengue. Hon hade också fått en hel del myggbett första dagarna hon var här. Inga tabletter hjälpte mot huvudvärken men gissa om hon fick mycket råd från grannar om örter och olika dekokter som skulle hjälpa om än inte bota. En granne kom med någon sorts små fiskar i en förfärlig sås och tanka sig, två dagar senare var hon feberfri. Att hon nekade att smaka fisken hade jag inte hjärta att berätta för grannen som blev lite hjälte och sannolikt kommer alla här framöver att äta denna fisk när dom blir sjuka, eller om den bara förväntas hjälpa mot Dengue är jag osäker på. 

Hämtade Christoffer i Singapore den 16 december och den 18 flög vi till Tawau på Borneo för vidare transport ner till Semporna där vi bodde på ett dykhotell. Tidigt var morgon for sen sonen med dom andra dykarna ut till Sipadan och dök bland korallreven däromkring. Han gjorde tre dyk dagligen och vid ett tillfälle såg han haj! Han hade hoppats på det men tydligen kom den lite närmare än han önskat. Den var ca 3 meter från dykinstruktören och Chrsitoffer innan den vände. Lite adrenalinpådrag uppstod berättade Chris. Nu avslutade Christoffer utbildningen för att få dykcertifikat, som han påbörjade i Australien förra vintern, men inte kunde avsluta pga regn, översvämningar och därför också alltför strömt vatten för att dyka i. 

Våra hundar blev omhändertagna av Olivia och Joseph och mådde bra när vi kom hem sent på kvällen den 22 december. Nästa morgon var det dags för Tintins första cellgiftbehandling. Vi lämnade honom med tungt hjärta kl 11 och efter undersökning av sårläkring, som var utmärkt, sattes droppet och vi fick åka hem. Sent på kvällen kom ett mail från veterinären som jag tror är en ängel, att Tintin mådde mycket bra, han hade inte visat mycket biverkningar utan hade tom ätit ett ordentligt mål mat och protesterade bara mot att behöva ligga i en bur. När någon satt hos honom var han glad och viftade på svansen men så fort burdörren stängdes skrek han på ett sätt som inte var särksilt hundlikt. Jag vet vad hon menar, han gör detta när han lämnas i bilen en stund, låter som någon sticker en kniv i honom. Vi hämtade honom ett dygn senare och han verkade som vanligt, hoppade rakt upp i famnen på Christoffer. Hemma var han lite tröttare än vanligt men annars inget märkbart och aptiten var precis som vanligt. Det har nu bestämts att han ska ha en behandling varannan vecka i fem månader. 

För några dagar sedan var vi vid Pulai Waterfalls men gick inte ända upp eftersom man skulle vada en hel del av vägen genom vatten och jag gick i hala badskor där den ena snabbt gick sönder, grejen mellan tårna lossade. Tog lite bilder när Tintin simmade dock, se nedan.            

Visst ja, däremellan kommer jul. Den var en annorlunda och jätterolig upplevelse. Vi var bjudna till Nancy tillsammans med ca 150 personer till. Släkt!!! Ex alla barn kallade alla vuxna i Nancy familj aunt och uncle. Det visade sig att man var s.k kusin om man var sysslingars kusiners ingifta fruar eller vad som helst. Dom drar verkligen det här med familj och släkt till sin spets. Allt var naturligtvis utomhus, cateringfirma stod för ca 30 rätters mat, allt kinesmat, och för säkerhets skull var en s.k canopy spänd över mat, bord och stolar om det skulle regna men det gjorde det inte. Christoffer var lätt längst av alla 150 personer och därmed mycket intressant att tala med verkade det. Han fick berätta allt om Sverige och sig själv om och om igen men verkade trivas som fisken i vattnet. 

Dagen efter utflykten till vattenfallet bjöd vi Olivia och Joseph på middag som tack för hundvakten. Vi valde att gå till en koreanska restaurang med fantastiskt god mat som man grillade på en grill nedsänkt i bordet där vi åt. Efteråt bjöd Joseph på efterrrätt på en annan restaurang som heter Secret recepie och som serverar fantastiska bakverk, min favorit  är Choklad cheese cake.

Nästa bjöds vi till deras hem där Olivia gjorde jättegott stekt ris och en stark currygryta till lunch. Vi började sen spela Mahjong eller rättare sagt började lära oss. Alla siffror var kinesiska tecken, Christoffer lärde sig förvånansvärt fort att tyda dom nio siffrorna vilket var allt man behövde kunna på kinesiska men jag tyckte alla såg ungefär lika ut utom 1-3 som var lätta. Det var ett urkul spel. På kvällen grillade vi massor med mat och åt en tårta jag bakat och tagit med och sedan fortsatte vi spela till vi varit där 10 timmar. 

Jul var faktiskt ingen riktigt stor helg här i Malaysia, precis som Petra skrev till mig, men lite julfint hade man gjort i stora moderna köpcentra och då gick färgerna i silver och blått. Nu har det tagits ner och dom verkliga dekorationerna tagit vid då man ligger i startgroparna för nyår. Nu går allt i rött, en färg kineserna verkligen älskar. Det stora nyårsfirandet som man dekorerar för är 28 januari, kinesiskt nyår, men äver den 31 december firas. Dock inte särskilt stort, den 31 december arbetar alla som vanligt (vi ska få vårt nya snabbare bredband installerat den dagen) och likaså den 1 januari är vardag, då kommer mitt nya dataskrivbord att levereras. Har köpt en fantastikt fin dator. Ser bara ut som en tjugoen och halv tum flat screen men hela datorn är inbyggd där. Den har touch screen men även sladdlöst tangentbord och mus medföljer. Fanns försåss ingen åäö på tangentbordet men Christoffer är en trollkarl så han har fixat så dom nu finns, ingen aning hur han gjorde. Dom syns inte men finns på samma ställen som på svenska tangentbord så det går bra. 

Avrundar här, Indra och Tintin vill ha sin frukost och i Tintins läggs 6 piller var morgon som han snällt äter upp. 3 st är kortison, han tar 15 mg Prednisolon dagligen, en är Losec för att skydda magen, en antihistamin då tumören gjort att histaminet flödar fritt i blodet nu och han får klåda samt en kapsel som ska skydda levern mot cellgiftet. 

Gott Nytt År!

Vet att det klagas att jag skriver för mycket om hundar så hoppa över detta inlägg dom som tycker så.

Tintin är nu opererad. Undr gårdagens operation av hans tumör hittades en till som dock var mindre än 2 mm men även den opererades bort. Efter att han observerats i sex timmar fick jag hämta honom. Han verkade ganska OK men lite slö. Inatt har han "gråtit" antagligen smärtpåverkad så jag var upp och gav lite extra smärtstillande, ett kodeinpreparat. Efter ca 30 min blev han lugn och somnade och sov till 4 då vi gick upp. Han fick fyra mediciner som jag blandade i hans mat i morse sen åt han ingen mat!!

Han ska ha smärtstillande, antiinflammatorisk, antihistamin (tumören var histaminproducerande så nu frisätts massor av histaminer i kroppen så han är alldeles röd i skinnet och har klåda). Även Omeprazol för magen ska han ha. Fick lirka i honom medicinerna utan mat, han orkar ändå inte protestera allt för mycket. Ska byta bandagen i morgon samt plocka stygnen om en vecka. Dom har lagt om supersmart, skulle vilja visa våra svenska veterinärer. Ingen hemsk strut på huvudet utan efter omläggningen har dom dragit på en elastisk kroppsväst som håller allt på plats typ gammeldags brynja. 

23 december får han första cellgiftbehandlingen, därefter en i veckan fyra gånger därefter i ytterligare 4 månader 2/månad. Ett dygn på djursjukhuset måste han tillbringa i samband med varje behandling, det blir inte roligt. Han ska också äta medicin mot biverkningar och annan medicin för att skydda lever mot skador av cellgifterna. Nu gnäller han så jag måste gå.

Nu har Sandra åkt hem. Körde henne till Singapore söndag kväll och som tur var åkte vi i god tid för det var trafikkaos vid övergången mellan Johor-Singapore så något som går på 10 min vid lågtrafik tog 2 timmar. Vi hann tom äta lite innan vi tog farväl. Kändes mycket sorgligt, Sandra är en fröjd att ha hos sig. Hon har faktiskt varit hos mig ensam flera veckor per sommar sedan hon bara var några år gammal och jag bodde i på Brottberga. Vi hade en härlig första vecka men tyvärr blev hon sjuk dagen innan vi planerat att åka till Kuala Lumpur. En hel vecka gick utan att vi kunde göra något, Sandra hade svår huvudvärk och feber och inga mediciner hjälpte så hon låg mest hela tiden. Eftersom hon fick en del myggbett första dagarna var det sannolikt Dengue. Gissa om hon fick goda råd om olika kinesiska brygder hon borde dricka, örter att koka i vatten eller blanda i mat samt en granne som gav henne någon slags fisk i konstig sås som skulle kunna bota i princip allt men ffa Dengue. Trots all "hjälp" blev hon inte bra förrän dagen innan hon skulle åka hem, då åkte vi till ett nyuppnat köpcentrum inte långt från där jag bor, där man bara sålde märkeskläder typ Armani, Gocci och liknande. Det var ca 50% lägre pris än samma kläder i Singapore, men minus 50 % på en klänning till nyår från Armani betyder ändå runt 20.000 kr, inte värst realistiskt. Sandra köpte en mössa som hon verkligen gillade på en av märkesbutikerna (har glömt vilken) och jag tror hon var lika glad åt den tjusiga påsen som mössan :)

Jag köpte Dajm!!

Den här fina bilden på Tintin tog Sandra innan hon åkte. Tyvärr har Tintins cancer  blossat upp igen. Vi uppsökte djursjukhuset i fredags och en jättetrevlig veterinär undersökte honom, tog en biopsi från tumören och blodprover. Hon tittade i mikroskop på biopsin och kunde omgående konstatera att det åter var en malign tumör av samma sort som för ett drygt år sen dvs mastocytom. Dessa graderas I som är snällaste II som är mer maligt och III som anses obotbara. Tintin har grad II. Måndag var vi flera timmar på djursjukhuset igen (som är lika fint och välutrustat som ett svenskt). Då gjode man ultraljudsundersökning av alla inre organ utom lungor som röntgades. Han var så otroligt snäll. Behövde varken sederas eller ha munkorg (så klart). Jag fick då också veta att alla labprover var jättebra, Fick tala med en onkolog som ansåg att om vi ska operera Tintin igen, vilket han rekommenderade bör vi även behandla med cellgifter i tre månader postoperativt. 

I morgon ska Tintin opereras så nu får alla hålla tummarna men så klart kommer det att gå bra. Han verkar inte minsta sjuk, busar och leker trots att han är 10 år, har gått ner i vikt och vägde prick 8 kg, vägde när jag kom hit 10 kg. Han komme att gå ner ytterligare under behandlingen trodde veterinären men mellan 7-7½ kg är matchvikt fick jag veta. 

Tumören sitter på andra sidan om ryggen från den första och är inte större än en kvissla än, Sandra upptäckte den som tur var. Man tar 3 cm marginal runt hela så det blir ändå ganska stor grop i muskeln men då blir han i alla fall symmetrisk med tanke på gropen i höger sida han har nu. 

Nästa vecka kommer sonen Christoffer, vi har planerat en dykresa till Borneo på tre dagar (18-22 december) vilket det nu verkar som vi kan genomföra trots allt. Min fina vän och fantastiska hundvän Olivia tar ansvar för hundarna. Hon är verkligen en ängel. När vi kommer hem är det dags att påbörja cellgiftsbehandlingen. 

Alltså, som det oftast är här i livet, både bra och mindre bra saker på gång.