CamillaL

27 maj 2012 05:24

Även i Singapore ser man maider behandlas illa, men deras rättigheter diskuteras i media så man kan ju åtminstone hoppas att det går åt rätt håll!

Inger Johansson

3 juni 2012 11:29

Ja du, det här med behandlingen av maider är ett sorgligt kapitel. Nu ser jag dom som slavar, men vet ju sällan vilka som har det hyfsat och vilka som blir illa behandlade, men somliga häromkring har jag mina misstankar behandlas illa. Ingen debatt förekommer vad jag märkt, ingen verkar gilla när jag talar om det utan jag får bara veta att jag inget förstår.

M

8 juni 2012 14:43

Hembiträden och barnflickor skall inte behandlas som familjemedlemmar, men däremot är de anställda och kunna sluta när de vill och få ha sitt pass i fred. Har också hört om arbetsgivare som misshandlar flickorna i sådana länderna om de varit olydiga. Är det inte bättre att hota henne med uppsägning då, och anställa en ny flicka, och om de fortsätter slarva/inte jobba eller vad det ny är, avskeda dem?

Läs gärna
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ledigt-hembitrade-uppror-i-singapore_6902383.svd
och kolla lite vilken människosyn som gäller hos många arbetsgivare. Undrar hur bra det kommer efterlevas, det är först 2013 det börjar gälla. Det där med polishämtning påminner om den gamla svenska Tjänstehjonsstadgan (tror det beslutet försvann antingen 1885 eller 1919, men den gällde bara landsbygden, stadgan försvann officiellt 1926 med då var den sedan länge inaktuell).

Det är ganska vanligt i fattiga länder att husligt anställda flickor behandlas väldigt illa. Jag vet folk i Sverige som arbetat som barnflickor och hembiträdesflickor (både på senare tid och längre tillbaka) och ja, de har tyckt det varit jobbigt av olika anledningar, men man tänker ändå på hur bra de haft det jämfört med det du skriver om. De har kunnat sluta som de vill.

Vet du vilka uniformer-arbetskläder som är vanliga där i Malaysia just nu?

Inger Johansson

10 juni 2012 15:21

Hej M!

Jag ska gärna svara på din fråga, men jag undrar vem du är?? Bor du i Singapore?

M

10 juni 2012 15:55

Nej, jag bor i Sverige. Men jag tycker det är intressant med historia, samt sociala-ekonomiska förhållanden i fattiga länder.

Inger Johansson

10 juni 2012 16:19

Ja, jag kan tala om att där jag bor i ett område som heter Horizon Hills, (www.horizonhills.com.my) finns ca 150 hus, och ca 90% har hembiträden som bor i eländiga små rum utan fönster i dessa i övrigt superlyxiga hus. Har aldrig sett ett hembiträde med uniform dock, dom har i allmänhet shorts och T-shirt eller tunna "Malaysia" klänningar. Majoriteten behandlas som slavar, några få har bra familjer som uppskattar dom och tom lär barnen vara vänliga mot hemhjälpen. Annars brukar man kunna höra barnen skrika glåpord åt flickorna (för dom är alltid väldigt unga), har tom sett småbarn slå på eller efter sin hemhjälp som inte törs göra minsta motstånd ens mot barnen. För mig har detta sätt att behandla medmänniskor varit chockartad. Själv hade jag en tid städhjälp (kallas part-timer) när jag brutit min arm och var gipsad. Eng, som hon heter, kom varannan vecka och städade, jag gav henne lunch och behandlade henne som en medmänniska men var lite petig med hur hon städade, vilket hon tog med jämnmod eftersom hon tyckte jag betalade henne så väl (20 kr/timme i svenska pengar). Båda parter var alltså nöjda.
Det jag mest protesterar emot är just att dom är livegna och inte har möjlighet att sluta sin "anställning", alltså en slags slaveri.

M

10 juni 2012 18:07

Tack. Här kommer ett lite längre inlägg. Så vissa arbetsgivare tillåter t-shirts? I alla fall till vardags. Men jag tänker mer på servering och sådant. Då är det väl blus och kjol eller skjorta och snyggare byxor? (förekommer fortfarande på vissa håll i Sverige där vissa anställer sådana unga, inneboende, flickor som barnflickor och hembiträden och vad det nu är men numera är det i så fall oftast bara vid servering och andra finare tillställningar i familjen och så som kanske jul och födelsedagar, alternativt även helger) Men det beror nog lite på hur fin familj det är också.

Jag har själv sett en fruktansvärd händelse, relaterad till sådant. Jag var nere på en resa till Argentina vid jul-nyår 2009-2010, där en argentinsk familj (som vi lärt känna genom en kompis företag), som vi först tyckte var trevlig, hade två unga, inneboende (var sitt litet rum), barnflickor-hembiträdesflickor som kom från Paraguay och bara var i 12/14-årsåldern ungefär. De kom från fattiga förhållanden, och var i princip aldrig lediga. Det var kväll och vi skulle äta i hans hus (hans fru och barn var inte hemma då, de var över hos någon bekant), och han ropade på flickorna, som var iklädda sina obligatoriska uniformer (vita blusar och svarta kjolar, samt namnbrickor på vänstra blusfickorna som tydligt identifierade dem som anställda), att komma och servera, och niga för honom. Jag tittade på flickorna, de var så nervösa att de darrade (och trötta efter långa, intensiva arbetsdagar), men vågade inget visa (den yngsta flickan verkade vettskrämd och pratade mycket tyst), och jag förstod direkt att något var fel. Arbetsgivaren kollade noga (att de stoppat in blusarna under kjolarna och så) men då han såg att den yngsta flickan glömt knäppa en endaste liten blusknapp blev han så arg på henne att han sprang upp från sin stol och gav henne en örfil, och kallade henne för en "olydig och slarvig flicka, som inte kunde uppföra sig ordentligt". Hon började gråta (stortjuta) och bad om ursäkt för misstaget, då slog han till henne på andra örat. Den äldre flickan gick då fram till den yngre för att trösta henne, då gav han sig på den andra med på samma sätt och sedan röt han och skrek åt dem allt vad han kunde. Konstigt nog var han inte så där jätte-uppklädd själv. (shorts och någon t-shirt, inte ens jeans och någon bättre tröja) Jag frågade arbetsgivaren varför han gjorde så och om det inte hade räckt med en tillsägelse och att flickan bad om ursäkt, men han svarade att han gör vad han vill i sitt hem.

Mådde dåligt, men jag kunde bara inte se dem lida mer (på julen dessutom), dessa gulliga och snälla små flickor som verkligen hela tiden gjorde allt sitt bästa för en person de visste alltid hade något att anmärka på och aldrig skulle ge något tillbaka (mer än otroligt låg lön samt mat, kläder och husrum då förstås), och stack genast därifrån. Ångrar att jag inte polisanmälde, men alla sa det var ingen ide. Sedan fick jag höra att den där familjen var en ökänd överklassfamilj, ökänd för att bestraffa anställda flickor så där. Har senare försökt få kontakt med de där flickorna, men inte lyckats. Om han bestraffade så små (enligt mig) förseelser så där, vågar jag inte tänka på vad han gjorde med dem för större förseelser (som om de spillt eller tappat en serveringsbricka eller inte städat ordentligt). Tyvärr är detta vardagsmat i fattiga länder. Folk kan vara hur trevliga som helst, men ha anställda flickor i hushållet som de behandlar hur som helst bara för att de är fattiga. Och ju yngre flickor, ju hemskare saker kan de tydligen göra mot dem.

Tror de här flickorna kunde sluta hur de ville i teorin, men naturligtvis är det i princip omöjligt för dem av ekonomiska skäl. Flickorna kom från Paraguay, och var inte släkt, men att se deras sammanhållning mot den där elake arbetsgivaren var fantastiskt.

Inger Johansson

11 juni 2012 13:13

Intressant läsning, probleme i Sydamerika och Asien är nog liknande men ändå inte desamma. Här skulle exempelvis aldrig en familj bjuda hem dig till deras hem på middag. När dom bjuder på middag åker/går man till deras hus och får en drink och sitter ett par timmar och pratar. Drinkarna serveras av "maids" klädda helt informellt i sina egna billiga kläder. Här finns överklass och övre medelklass så det är nog genomgående så att uniform existerar inte. Efter drinken kommer en eller flera limosiner och hämtar och kör sällskapet till en restaurang där man intar middagen man är bjuden till. Hemhjälp anses inte kunna tillaga en sådan måltid som alltid består av åtminstone åtta (8) rätter och tar minst tre timmar att äta.

Personer här verkar aldrig slå hemhjälp med handen men kan rulla ihop en tidning eller ha en käpp att slå till med om dom misshagar på något sätt. Dock har jag bara sett någon slå till flickorna 3-4 gånger så det är inte jättevanligt. Här är helt klart det största problemet att flickorna inte kan lämna familjen när dom vill. Blir dom sjuka skickas dom dock tillbaka till sitt hemland!!

Jag frågade just min granne hur det kommer sig att hembiträden aldrig använder uniform och han sa att det anses vara alltför engelskt och Malaysia var ockuperat av England till 1957 och genomgående anstränger man sig för att visa att man inte är påverkad av engelska vanor utan är självständigt på alla områden.

Intressant förklaring tycker jag, men ganska plausibel.

M

11 juni 2012 16:34

Intressant. Då kanske det beror lite på arbetsgivarens relation till Storbritannien. Stöter man ändå på en strikt uniformerad flicka i Malaysia eller Singapore (som ju också var någon slags brittisk besittning), är det kanske ganska troligt att hon jobbar i hushållet hos en person med brittisk bakgrund.

Satt och kollade för några år sedan, då jag läste mycket om sociala förhållanden i Asien, på ett forum från Asien om barnflickor hembiträdesflickor som tyvär verkar nedstängt nu (tror det hette Maid Library) och där visade sig dock att vissa arbetsgivare även där (Malaysia, Singapore) ändå krävde att flickorna hade strikt uniform (typ blus och kjol) i klassisk västerländsk stil.

Inger Johansson

12 juni 2012 04:39

Säkert finns det några som förväntas ha uniform men jag har inte träffat på dom. Singapore är ju ett helt eget land liksom Malaysia och har senast varit occuperat av Japan, tror jag, inte England. Där är man mer formell, inte lika "layed back" som i Malaysia så antagligen är det vanligare med uniform där även om dom barnflickor/hembiträden jag träffat på hos vänner och bekanta inte haft uniform.