Jag är upprörd! Har sett en trädgård på samma gata som Olivia bor som ser ut som en djungel. Ägaren bor i Singapor och är sällan här så det har fått växa vilt. Nu har dom röjt upp där och jag får veta att häromdagen "rymde" ett hembiträde och gömde sig där. Hon hittades inom ett dygn av security och återfördes till "ägaren". Dessa hembiträden som kommer från Indonesien, Vietnam, Brunei och Cambodia är slavar!! Jag förstod det inte men har funderat över att dom arbetar dag och natt. Går man ut tidigt på söndag morgon brukar dom vara ute och tvätta familjens två bilar ut- och invändigt. I många av hemmen finns många barn som dom helt sköter samt matlagning, städning av hus som är i genomsnitt 250 - 350 kvm stora, hålla rent ute, tvätt mm mm. Nu fick jag veta att mannen i huset tar hand om deras pass när dom kommer, dom får mycket låg månadslön eftersom dom har gratis mat- och husrum. Denna skickas till hembiträdes familj i resp hemland så dom inte ska ha pengar själva. Dom jobbar 7 dagar i veckan 24 tim per dygn. Inte alla har det så här måste jag påpeka men alldeles för många. Många blir slagna och våldtagna men dom kan inget göra om inte familjen hjälper dom. Går dom till polisen blir dom alltid tagna tillbaka därifrån dom rymt. När jag frågade om dom inte bara kan säga upp sig om dom inte trivs ser alla mina vänner på mig som om jag inte är klok. Nej, dom har ett kontrakt som är olika långa beroende på vad familjen säger, dom kan alltså hela tiden förlängas och påstår bara mannen i familjen att så har man kommit överens så säger lagen här att så är det. Dom är alltså slavar!! Olivia berättar att hon har haft två hembiträden som rymt trots att hon var snäll emot dom och aldrig slagit dom!? Hon nöjer sig därför nuförtiden med "part timers" som inte bor i huset. Min vän Jenny behandlar sitt hembiträde Paula som en familjemedlem (nästan) så som sagt, det gäller inte alla. 

Ni har väl alla hört talas om den världsberömda svenska sångaren Yohio? Varken jag eller Christoffer hade hört talas om honom när Olivia frågade men nu spelas han på radio, i köpcentra och alla unga tjejer jag talat med talar om hur "super cute" han är och dom älskar honom. Vad jag förstår har han gjort jättesucce ffa i Japan men även här i Sydost Asien. Här är bilder från youtube på honom

Ja, det är en HAN.  Vore kul att höra om hans hörs och syns alls i Sverige eller om han bara vänder sig till asiatisk publik. 

Glömde berätta att vi kom aldrig tillbaka till Tioman, men det går fler tåg. Här är några bilder som visar hur vackert        

där är. Det var alltså där Christoffer var några dagar och dök. Nära ligger Pulai Besar där alla Robinson avsnitt spelades in.

Vet att man brukar skoja bort tokigheter man gör och saker man glömmer med "demens light" men jag är rädd att jag börjar passera light-stadiet. 

För en stund sedan fixade jag en mugg med the och tog fram mjölken för att hälla i, samtidigt fyllde jag diskhon för att diska och kom på mig själv med att stå och hälla minst ½ liter mjölk i diskvattnet!?!?!? Kanske bara simultankapaciteten som försvunnit eller? Slog igår ner mitt strykjärn och dessa marmorgolv är obarmhärtiga, i stort sett allt som faller i golvet går sönder, så också strykjärnet. Inget tecken på demens men jag fixade till min klädsel lite, går gärna hemma med en tunn malajsisk klänning med bara trosor under pga hettan, men vill ha åtminstone short och top när jag åker hemifrån.Tog bilen och körde till Tesco för att köpa nytt strykjärn eftersom jag var på humör att stryka och det sker inte ofta. Kom hem med bilen full med varor men inget strykjärn. Åkte igen i morse och kom hem med bal med toa- och hushållspapper men inget strykjärn!! Hjälp vad händer i mitt huvud? Hur länge kan man fortsätta övertyga sig själv om att man bara är lite okoncentrerad och när börjar det bli sjukt?

Nåja, blir jag totalt dement är det säkert bättre att lulla omkring här i Malaysia än i Sverige, här fryser man inte ihäl om man går vilse. Får väl hänga en påse med mitt namn och adress runt halsen så jag blir hjälpt hem igen, som barn när dom flyger ensamma. Något hem för demenssjuka tänker jag aldrig komma på så länge jag kan streta emot och det kan jag länge, jag lovar. 

Kanske är det bara en reaktion efter Christoffer åkt hem. Det är lite sorgligt men samtidigt skönt att rå sig själv igen. Här är vår sista måltid tillsammans för den här gången, på en god restaurang på Shangi Airport.

Tja, jag fick i alla fall med halva huvudet, kanske mitt rykte som fotograf blev något bättre pga det?

På måndag ska jag hänga med Nancy till hennes klubb i Singapore, vi ska bara bada i poolen, allmänt softa, äta en god lunch och sen åka hem igen, så det blir bara en 5-6 timmars utflykt. 

En storm blåste ett hål i yttertaket på huset, en stor tegelpanna låg på gräsmattan efteråt. Nu regnar det in i hallen på övervåningen så ombud för ägaren har varit här och fotograferat skadan men verkade inte särskilt upprörd, någon ska komma inom en vecka eller så och fixa. En vecka har gått nu, men jag har inga möbler i den hallen och kan alltid torka av stengolvet efter varje regn men tror att inom några dagar kommer innertaket att rasa in. Ska försöka inte befinna mig under det då. Bråttom existerar inte i det här landet. 

Nu åker snart Christoffer hem, nära midnatt den 15 maj bär det av för honom från Singapore. 

Vi har ganska mycket att göra på dagar och kvällar. Grilla har blivit en favoritsysselsättning under dom svarta heta kvällarna. Häromdagen fyllde Joseph 59 år, då bjöd hans fru Olivia vårt "lilla gäng" dvs Geraldine, Sebastien, Coraline, Christoffer och mig samt så klart Joseph, på middag på en mysig restaurang med supergod mat, dock får man alltid lite för lite mat för en västerlänning. Det räcker åt mig men Christoffer har när vi är ute själva beställt dubbel portion vilket har missförståtts på ett roligt sätt. Första gången var det spagetti chicken bolognese (Malaysias svar på vanlig bolognese). Chris bad att få dubbel portion och efter minst 10 frågor och svar trodde vi servitrisen hade förstått, men icke. Hon kom med två tallrikar med dubbel portion på båda, alltså 4 portioner! Eftersom jag beställt min mat förklarade vi misstaget. Inga sura miner, dom bara bar ut ena tallriken och inget tal om att vi skulle betala för den. För säkerhets skull hade dom slängt in dubbel portion åt mig också utan att debitera detta. När Christoffer uppe på golfrestaurangen här i Horizon Hills också beställde dubbel portion fick han det men på två tallrikar!

Efter restaurangbesöket köpte vi tårta och åkte hem till Sebastien och Geraldine och hade en myskväll, det visade sig att Sebastien är verkligen duktig på att spela gitarr och sjunga.     

Vi har varit ca en gång/vecka till stranden och badat men tillbringar aldrig mer än max 3 tim där inklusive lunch, det är mycket varmt. Christoffer är brunare än han någonsin varit förut och ser så stilit ut - tycker mamma!

Lite strandbilder, vattnet är helt underbart varmt och igår låg vi i vattnet och pratade och hade härligt i över en timme utan att känna att det började kyla det minsta. Så gillar jag mitt badvatten i havet, ca 30 grader är lagom. Det är South China Sea vi badar i.

Tintin mår bra (många har frågat) han ska ha en till cellgiftbehandling sen är det färdigt. Hans blodvärde var lite påverkat i torsdags efter den behandlingen så vi måste kanske skjuta på sista behandlingen till det normaliserats. Han mår alltid dåligt behandlingsdagen och ca halva nästa dag men sen brukar han, och så även denna gång, vara tillbaka till sitt gamla busiga jag.    

Nu önskar jag bara att Tim och Deena kommer och hälsar på, jag längtar så otroligt efter dom. Deena har jag inte träffat på flera år så det känns svårt, men hoppas hon kan och vill komma snart. Tim och hans Elena och så klart min älskade Sandra vore inte heller så tokigt att få besök av :) Vänner, fd grannar, fd arbetskamrater och alla andra bekanta som känner för en trip till värmen är självklart välkomna. 

I torsdags kväll hade vi en skön och mycket trevlig kväll med god mat och gott vin. Våra vänner Olivia och Joseph var här och även våra nya grannar det franska paret Geraldine och Sebastien med dottern Coraline. Christoffer tog det här kortet i mörkret.

I går körde jag sonen till Mersing varifrån han tog en snabb båt ut till Tioman Island för att dyka. Han ringde när han kommit fram (1½-2 tim med båt) och berättade att det var som en sago ö. Han bor i en bungalow på styltor på stranden med hela det blå havet nedanför sig. Han provade ut sin utrustning på eftermiddagen och idag och i morgon dyker han till skeppsvrak och längs korallreven. Jag blev så avundsjuk att jag på studs bestämde att han får åka tillbaka ett par dagar nästa vecka och då ska jag med för att bada och sola och kanke snorkla. Christoffer tar redan foton med sin mobil och jag ska ta fler när jag kommer dit.

Här en bild på den mycket omtalade sonen som inte fick vara med på bilden ovan. Hans hår har blekts flera nyanser av solen redan och han börjar få sin pappas lockar.