Indra börjar verkligen njuta av livet när våren nu kommit till Västerås trakten. Hon ligger ute nästan hela dagarna när hon har möjlighet och kommer inte in genom hundluckan förrän mörkret fallit. Om hon fick bestämma skulle hon nog inte välja Johor Bahru före Västerås. Tintin kommer nog däremot att ge vårt nya hemland sitt fulla gillande, han är 9 år stel i leder och älskar sol och värme. Haft en visning på huset, ingen hit, bara lite snälla kommentarer men ingen tog fram plånboken. Vaccinerat mig själv mot rabies, hundarna vaccinerade tidigare. I Malaysia är rabies mycket vanligt bland hundar och skulle man bli biten och smittad finns ingen bot, utvecklar man sjukdomen är den alltid dödlig. Då verkade vaccination en bra försäkring eftersom det är risk att mina hundar kan locka till sig andra hundar och blir det slagsmål går men nog emellan av ren reflex. Inga andra vaccinationer bättre att vänja sig vid bakteriefloran och andra infektionsrisker på ett naturligt sätt eftersom jag bosätter mig där permanent. Har massor att göra på jobbet nu, många av mina patienter som fått veta att jag slutar vill ha ett sista besök vilket jag egentligen bara blir glad för men det är lite stressigt. Beställt tid för hundtrim, besiktning av distriktsveterinär, frissan samt lite liknande smått och gott som ska bestyras med före avfärden. Fortfarande för långt kvar för att jag ska börja packa ner bohag eller känna resfeber. Efter husvisning på söndag ska jag dock börja sortera kläder, alla vinterkläder ska bort liksom tråkiga sommarkläder. 

Nu avslutar jag för idag, känner att den här bloggen är ganska tråkig och då drar jag inte ut på det!!

48 dagar! Sen händer det. Mitt liv går in i en ny fas, jag och mina fina hundar, Tintin och Indra,  flyttar till Johor Bahru på Malaysias sydspets. Beslutet mognade fram efter återkomsten från Australien då det för första gången någonsin kändes motigt att komma tillbaka till Sverige. Till Australien kunde jag inte få permanent uppehållstillstånd, dom betackar sig för gamla pensionärer + att dom hade lång karantän för hundar. Tänkte vidare, efter tre veckors semester i Malaysia var jag förälskad även i det landet och där var såväl jag som hundarna välkomna. Ingen karantän när vi kom från Sverige :) så beslutet var fattat i mars. Sen dess har det varit jäktigt, sagt upp mig på jobbet, arbetar tom sista maj, vaccinerat hundarna, läst massor med hus annonser via mäklare på orten och slutligen funnit vad som jag tror är ett perfekt hus för oss. Alldeles för stort egentligen men eftersom det är enda felet får det vara. Har nu överfört pengar så huset är mitt när jag kommer (mitt att hyra alltså). Att flyga med hundar kommer inte att bli roligt, jag har redan ångest. Efter att ha läst allt jag kommit över i ämnet kom jag fram till att KLM är djurvänligaste flygbolaget och vi har nu ordnat biljetter där. Vi flyger tidig kväll från Arlanda, mellanlandar i Amsterdam där hundburen kommer att flyttas över till nytt plan, tiden mellan planen är bara 90 min men jag har blivit lovad om och om igen att såväl jag som hundarna kommer att vara med eller ingen av oss. Buren var en hel vetenskap, dom ska åka tillsammans så den är stor, specialdyna inköpt från Pet-Planet i England, så dom kommer att ha det så bra det nu går. Vattenskålarna som är fastskruvade på insidan kommer att vara fyllda med is när vi åker så det får tina vartefter. Dom får ett rejält mål mat på morgonen samt många promenader och springa i skogen innan vi åker till Arlanda och en sista innan dom checkas in, som simpelt bagage :(

Alla dokument som skickats fram och tillbaka till myndigheterna i Malaysia har också varit tidsödande. Dom har ingen karantän men ändå en hel del regler bl a måste jag ha importlicens. Dyra är dom dock inte, licensen kostar MYR 5 (ca 10 kr) per hund. Nuvarande hus ska visas och förhoppningsvis säljas i påsk. Håll tummarna! Tja så är det bara att packa ner det jag vill ha kvar vilket jag bestämt blir 12 flyttkartonger och bara några få möbler. Foton och några fackböcker (medicin) som inte är alltför gamla tar jag med mig men det mesta gör jag mig av med, det är ju bara värdsliga ting. Jag har gjort stora uppbrott förr och aldrig ångrat mig så där känner jag mig trygg. Mina barn Tim, Deena och Christoffer och mitt älskade barnbarn Sandra hoppas jag kommer och hälsar på mig, kanske inte mer sällan där än i Sverige med tanke på att alla är utspridda över jorden.