Egentligen ska man nog inte lämna ut sina tillkortakommanden så här offentligt men det är ändå bara sådana som känner mig som läser min blogg. 

I går morse lämnade jag bilen för tvätt och invändig rengöring (hundhår) och åkte därefter direkt till Perodua för 1000 km service som är gratis men tydligen ett måste för att olika garantier ska gälla. Hade då kört drygt 1500 km vilket så klart påpekades för mig. Kom till fel Perodua - nej, här köpte du bilen, nu ska du till verkstad. Fick noggranna instruktioner hur jag skulle hitta dit men inte hittade jag, efter en timme var jag tillbaka till bilaffären. Denna gång följde någon med mig i bilen och visade vägen. Servicen tog en timme och jag fick betala för olja allt annat var gratis. Två killar jobbade med bilen hela tiden. Man behöver aldrig beställa tid, arbetskraft är så billigt i det här landet att det stod en liten kö med bilmekaniker och väntade på kunder. Efteråt tittade jag på gardiner och lite sånt till nya huset.

Idag kl 11 skulle jag träffa städarna i nya huset för att övervaka städningen och Nancy sa bestämt ifrån att jag fick inte åka utan henne. Strax innan vi åkte ringde säljarens mäklare att nej, det blir i morgon kl 11. Så snällt sa jag på mitt nya trevliga sätt. Till Nancy nästan skrek jag om att man visst aldrig kan lita på någonting här. Nancy tyckte jag gjorde för stor affär av det hela, vi åker tillsammans i morgon kl 11.

Nu hade jag inget annat inplanerat så jag tog hundarna och åkte mot Pulai beach ca 7 mil hemifrån. När vi var nästan framme var kl 12 och regnet kom. Himlen blev svart och verkar som den öppnade sig. Jag stannade då jag inte såg något men efter en stund bestämde jag mig för att det nog var ihållande regn som jag varit med om en dag förut. Vände och åkte mot Johor Bahru igen. När vi var nästan tillbaka var himlen helt blå, såg inte ett moln!!!! Gudarna är emot mig. 

Men nu väntade det värsta. Jag råkade komma i en felaktig fil vid en stor bro in mot centrum och plötsligt såg jag att jag var på väg till Singapore. Hade varken pass eller dom två olika bilpassen ett för Malaysia och ett för Singapore med mig. Hade ingen aning om vad jag skulle göra, plötsligt var jag bara inne i vad man kan kalla avgångshallen för bilar i Malaysia ungefär mitt på bron. Där blev det uppståndelse dom skrek om mina hundar. Papper för hundarna! När jag inga hade skulle en manlig och en kvinnlig polis av något slag ta hand om mina hundar, dom stor och ryckte i bildörrarna. Jag hade låst överallt och bestämde mig för att dom tar hundarna över min döda kropp. Genom en liten springa i fönstret försökte jag förklara att jag inte hade någonting dvs pass, bilkort, hundpapper eftersom jag INTE ville åka till Singapore. Vid det här laget var det verkligen bilar i kö så långt ögat kunde nå bakom mig. Poliserna fick stänga av en fil, dirigera om all trafik och efter minst ½ timme i den förbaskade passbyggnaden lyckade jag komma ut. Jag fick ÅTER med poliseskort köra av bron mot all trafik. 

Kom så småningom hem och insåg då att jag låst mig ute för andra gången och fick bryta upp en ny glasdörr med hjälp av en kofot från bilen. Nu har jag inget lås på någon av dom två stora glasdörrarna men det finns gallerdörrar utanför som går att låsa så vad gör 2 av 9 lås totalt. Dom snåla ägarna lär väl vilja ha vartenda lås när dom nu får tillbaka huset vid månads skiftet så jag får väl fixa något. 

Jaha, det var ju en konstruktiv dag, ska bli intressant och se om jag får mer gjort i morgon.