Ja, så var husproblemet löst, ovan ser ni mitt nya hem. Eller kanske inte :)  Börjar tro att det här med att jaga hus är hopplöst. Ni ska få höra en häpnadsväckande historia om när jag skulle skriva på kontraktet, men först lite bilder. Det här är Johors fina "State Goverment House". Politikerna som styr staten Johor sitter här. Dom lär vara så otroligt korrupta att var och en av dom skulle kunna köpa byggnaden sägs det. Nästa år är det val och då kommer dom att bytas ut mot andra korrupta politiker, enligt folk man talar med.

Bakom Mei är byggnaden för administrationen dvs lägre tjänstemän, kontorister osv den ligger alldeles intill den vackra huvudbyggnaden.Så här glad blev jag när jag fick posera framför vad som inte är mitt blivande hem.         Så här vadar krabbfiskare i gyttjan och samlar krabbor hela dagarnaDet här är nog närmare vad jag kommer att bo i även om jag inte tänker skaffa ett hus på styltor i Singapore straits. Men så här bor väldigt många människor.    Inte ens under en paus drar krabbfiskaren upp fötterna ur gyttjan. Undrar hur hans fötter och underben ser ut?

I går em åkte jag glad i hågen till Horizon Hills för att skriva på hyreskontrakt på mitt nya hus samt mäta alla fönster för att kunna beställa gardiner. När jag kom dit var inte Nick där än så säljarens mäklare släppte in mig och jag frågade om jag kunde börja mäta fönster medan vi väntade. Det gick bra. Jag hivade fram måttstock, block och penna, klart man kommer förberedd. Människan hjälpte mig med mätningen och jag skrev ner alla mått, otroligt stora fönster och glasdörrar överallt. När Nick kom hade vi bara övervåningen kvar. Tyckte Nick såg lite konstig ut men han sa att allt var OK när jag frågade om han hade några problem. Han följde med upp på övervåningen och vi slutförde mätandet. Tog väl närmare ½ timme. Nu kan vi väl titta på kontraktet föreslog jag, då kom chocken. Nej säger ägarens mäklare, huset ska inte hyras ut!!!!!!!

Är du inte klok (are you crazy) frågade jag med mitt nya lite artigare mer malaysiska sätt, i stället för att gallskrika okvädningsord till henne på mitt gamla vanliga sätt. Kan ägaren säga att han vill ha mig som hyresgäst på torsdag och så är inte huset längre till uthyrning på fredag. Du är mer än knäpp fortsatte jag fortfarande utan att varken skrika eller slå henne utan upplevde själv att jag var mycket resonabel. Varför har vi alla hjälpts åt att mäta fönstren undrade jag så klart. Då börjar människan gråta   . Jag fattade ingenting, om någon skulle gråta var det väl jag men nu blev jag hysteriskt arg. Struntade blankt i hennes löjliga snyftningar och krävde att få ägarens telefon nummer. Nej, hon fick inte lämna ut det, jag funderade på att hota henne till livet men avstod med tanke på att Nick stod bredvid och såg ut att kunna falla i gråt vilken sekund som helst han också och i vilket fall som helst kunde jag ju inte slå ihjäl två personer, det kan ha ansetts lite överdrivet. I stället valde jag att övergå till svenska och talade under ca 5 minuter om vad jag tyckte om dom. Behövde alltså inte skräda orden det minsta, tyvärr kom jag på att jag nog råkade använda några engelska inte så trevliga svärord också, men kanske märktes inte det mitt i min svada. Gick ut ur huset och slängde igen dörren så fönstren skallade och åkte hem. Har sen inte svarat på Nicks telefonsamtal och inte öppnat och läst hans mail. Jag är urförbannad. 

Efter morgonpasset idag (det är ju lördag) mådde jag mycket bättre och har alltså varig på lite sight seeing med Mei. Hon är så asiatiskt kolugn och bara ler åt mina bekymmer. Det finns massor av hus tröstar hon. Men att orka börja igen att titta på hus känns lite tungt just nu. Min lördagsträning är otrolig, har börjat förstå mer nu. Märker att mycket av musiken är kristen, åtminstone sjunger man halleluja och amen då och då. Men den låter inget som svensk halleluja musik.  Det intressanta är att många av rörelserna ska man sträcka sig mot himlen och på slutet bes en bön till SOLEN, inte till gud. Man ber att solen ska skina även i morgon. Gissa vad, man blir så gott som 100% bönhörd, inte illa va? Vi som tränar är av alla sorters trosinriktningar inkl ingen tro alls,  därför gör man som Nancy säger, håller alla dörrar öppna. Jag mår i alla fall lika bra efter varje träningspass. I onsdags hade vi ett extrapass vilket vi ska fortsätta med så tills vidare blir det två ggr/vecka, lördag samt tisdag eller onsdag.