Torsdag vaknade jag av åskan. Kunde därför inte lämna Indra utan vi kom iväg ett par timmar för sent. När åskan gått över öste regnet ner som det kan göra här, ända skillnad mot tidigare regn var att det gick inte över. Det regnade lika kraftigt oavbrutet från kl 9 på morgonen till omkring kl 18. Sen sken solen en timme innan det var mörkt. Vi körde vid halv tolv tiden, ställde in Singaporelunchen. Indra var då helt lugn, åskrädslan hade försvunnit med åskan, regn bryr hon sig inte om. Tintin går inte att få ut i detta hällregn, han slutar helt enkelt kissa till det det slutar regna.

Vi hade bestämt att åka i två bilar, jag körde med min för att lära mig rutinerna vid gränsövergången. Bara i Asien kan man krångla till det så. Först ska man ut ur Malaysia, för att få göra det måste man köra in i en tunnelliknande byggnad med kanske 20-30 filer. Man ska då scanna ett tull-kort vilket jag så klart inte ägde än. Då måste man köra åt sidan, finns ingen egentlig väg, man får köra lite mot trafiken och tränga sig in. Sen ställer man sig i en kö och väntar på att komma fram till en disk där man får en blankett att fylla i. Efter ifyllandet av två A4 sidor tar man allt och går till en inspektör som tittar på min bil och konstaterade "var är ditt skattemärke". Vilket skattemärke undrar jag lite lagom förvirrad som vanligt. Vi tittar igenom mitt handskfack där alla köpehandlingar, instruktionsbok, försäkringspapper och ett SKATTEMÄRKE ligger. Puh! Det klistras snabbt fast på fönstret där det ska sitta. Då får jag en stämpel på blanketten, får ta denna och gå och ställa mig i en annan kö och vänta på att få köpa tull-kortet. Efter ytterligare 20 min kötid har jag det. Får sen tränga in min bil i en av dom tjugotals köerna, ingen släpper in en. Kör sen några hundra meter så är jag i Singapore där processen är ungefär samma. Tullkort köps och efter sammanlagt 1½ timme är vi i Singapore. Nu hör det till saken att så här omständlingt är det bara en gång/år då man köper och betalar tullkorten som kostar ca 50 kr/land. Därefter kan man åka över dagligen som pendlarna och bara scanna kortet. Hem tog det 20 min från centrala Singapore till centrala Johor Bahru. Hade visserligen kameran med mig men pga regnet gick det inte att fotografera. Regnet var så häftigt att man fick köra ca 40 km/tim för att någorlunda hinna få undan det på vindrutorna. Vi åkte till IKEA som planerat, köte en del grejer och åt svenska köttbullar med halvkokt potatis (man äter inte potatis i Malaysia). Köttbullarna hade kokats i stället för att stekas, potatisen var knaprig pga för kort koktid och såsen serverades kall dvs inte dålligt varm utan kall. Smakade "annorlunda".  Specialerbjudande var en gratis punchrulle vilket ingen av mina reskamrater tyckte var god så jag klämde 3 klarade inte den fjärde.  Fick inget egentligt intryck av Singapore utom att husen var enormt höga, New  York ligger i lä och trafiken går knappt att beskriva, hela tiden 4-6 filer i var riktning på gatorna men pga regnet gick det inte fort men i gengäld jättesvårt att se. Konstigt nog klarade jag det hela utan olycka. 

Fredag var ägaren, rörmokaren och Nick här. Efter en lång diskussion var ingenting beslutat, som att gå ifrån ett möte och i protokollet skriva jasså. Ägaren anser att jag är pedant :))))) lite vattenskador, icke fungerande torktumlare, läckande kranar, vatten som kommer upp ur en golvbrunn i köket när tvättmaskinen töms, eluttag som inte fungerar, eluttag som bara är ett stort hål i väggen, en gasspris med tre plattor där bara en (den minsta) fungerar mm mm är väl inget att hänga upp sig på, anser min kära kinesiska hyresvärdinna. Mot slutet av samtalet kom Nancy över och det blev kinesisk cirkus. Ägaren och Nancy övergick att skälla på varandra på Mandarin och båda är små men ettriga. Rätt kul egentligen men gav inget. Roligast var att se vem som skulle få sista ordet, ägaren vände sig om i grinden och skrek något åt Nancy som klättrade upp på staketet och skrek tillbaka, ägaren kastade sig då in i bilen, ner med rutan och ropade kinensiska otidigheter (påstod Nancy) som for ut genom grinden och sprang efter bilen och ropade tillbaka. Nåja vakterna fick lite omväxling i sin långtråkiga arbetsdag.  Själv har jag drabbats av någon slags que sera sera känsla. 

Idag, lördag morgon jättekul! Fysisk träning. Ålder idag mellan 2 veckor och 75 år se bild!

     Lite fri utövning som syns, synkroniseringen är inte alltid där hos alla och aldrig än så länge, hos mig.   När vi var klara började barn/ungdomar på andra sidan vägen strömma ur en skola. Dom fortsatte komma klass efter klass och jag fick veta att först brukar man värma upp med ½ tim snabb promenad på morgonen sen gympa utomhus 1 tim sen första lektion. Klädseln helt blandat, muslimska flickor med huvudet täckt för det mesta, inte alla och inte alltid. 

Nu är jag hemma igen, har ätit den frukost vi stannade och köpte på hemvägen, tydligen rutin, och jag ska upp och duscha innan jag får se vad jag hittar på för spännande.