Nu måste jag skriva av mig lite för att lugna ner mig. Åkte till veterinärsjukhuset med mina hundar idag för att få lugnande tabletter till Indra inför nattens helt säkra enorma fyrverkerier. Fick 2 st förut utan undersökning men nu ville veterinären undersöka henne först. Hon var i toppskick förutom tandsten så jag fick köpa 10 tabl bör räcka tom kinesiskt nyår 2 jan -12. Hon får ½ åt gången. Tid beställdes för borttagning av tandsten så hon inte får besvär från munnen. Tintin fick veta att han väger för mycket (vilken nyhet) sen fick han Glukosamin mot sina stela leder som dock verkar bättre här i värmen. Nu till problemet. När vi satt i väntrummet kom en man in med en tax som han satte på hundvågen i väntrummet sen gick han själv och satte sig på en bänk ca 5-6 m därifrån. Jag satt och tittade på hunden och försökte komma på var det var för fel på den. Den var mager och utstrålade rädsla och jag lovar att man kunde se att den var deprimerad. Den rörde inte en fena och plötsligt gick det upp för mig, den kunde inte gå, hade inga som helst muskler, bara fyra ben tunna som smala pinnar. Jag frågade mannen om hunden alltid satt i en bur och mannen försökte le lite vänligt, såg ut som en ful grimas, och sa att det gjorde den så klart. Kan den gå frågade jag, nej sa mannen, det är det som är så bra, den kan aldrig springa bort. Här fick jag komma in till veterinären som fick lyssna på mina utlägg och hon höll helhjärtat med mig men sa att så här är det i Malaysia men en landsomfattande kampanj pågår där man försöker lära  människor hur man tar hand om sina husdjur. Trots allt sökte ju den här mannen hjälp för hunden men just den här taxen var det säkert för sent för att hjälpa, den kommer aldrig att kunna gå, trodde hon.  Det hemska är att just en sådan hund i en bur finns här på gatan och den liknar Indra jättemycket. Mitt hjärta blöder för alla dessa plågade djur. Undrar om inte dom hemlösa hundarna, trots att dom lever ständigt på gränsen till svält, har det bättre då dom lever i stora flockar och i frihet. En ensam hund i en bur som får vatten via en flaska med slang ner i en skål och mat en gång per dag men aldrig under sitt liv får komma ur den lilla buren är grymmare tror jag. Får dom dessutom för lite mat förstår jag inte varför dessa människor skaffar hundarna men jag vet att dom är i stället för ringklocka på dörren, dom ska skälla när någon kommer till huset. Ska sluta berätta nu det finns allt för mycket djurelände här, vet inte hur jag ska kunna sluta känna mig så engagerad. Har i alla fall gått med i SPCA som kämpar för ett bättre omhändertagande av husdjur och på hemvägen hörde jag ett inslag på radion från just SPCA där dom talade om vikten av att i ett civiliserat samhälle ta god hand om sina husdjur och ge dom mat, vatten, kärlek och MOTION. Det sista i princip okänt, dom enda som går ut och promenerar med hundar är invandrare som jag själv, har aldrig sett en malay med en hund i koppel.