Bananträd mm   Häck  Bouganvillaehäck, liten nu men.....   Rosa, röd, vit, gul, lila, orange         Tintin inspekterar 

  Indra lite misstänksam på alla människor som springer ute på hennes tomt, iblandd blir hon inlåst i huset en stund då bli hon direkt sur, här kommer hon ut och vissar sitt missnöje efter en sådan episod på minst 5 minuter.

Ja, det jobbas för fullt i trädgården, jag kan också göra en hel del med en hand faktiskt. Det värsta är att jag har minst 20 plantor till som skänkts mig och det vore ju otacksamt att inte plantera dom så vi får gräva upp lite mer rabatt. Till vänster om bananträdet är 2 papaya planterade, inom ett år ska det bära frukt enl förståsigpåarna. Ungefär lika länge innan jag kan förvänta mig bananer. 

Jobbat med undervisning 2 tim idag för andra gången. Vet inte vad jag ska säga om det. Tänk er svensk skola för 100 år sedan och då menar jag inte materiellt för det är hög standard där. Eleverna sitter som små tysta möss och tittar ner i bänken, går inte att få ögonkontakt om man inte lyfter hakan på någon. Dom svarar på direkt fråga men aldrig på en generell fråga. Jag bad dom berätta lite vad dom gjort under Hari Raya. Dödstyst. Formulerade om frågan till: Huy Yin, har du gjort någon särskilt under Hari Raya? Svar: Malacka. Har du varit till Malacka? Ja. Hur länge? 5 dagar. Vad gjorde du där? Tittade på TV. Tillsaken hör att Malacka är ett semesterparadis med långa sandstränger men Huy Yin har varit där och tittat på TV eller så var det lättast att säga på engelska. Vi hade 2 små prov tagna ur en övningsbok och normalt får den som har mest rätt en karamell ur en burk med skruvlock som står på katetern. Jag gav så klart alla varsin karamell vilket orsakade förvirring. Någon fick sin första karamell någonsin för han hade aldrig varit duktigast. Ser som min största uppgift att bygga upp dessa barns självförtroende som verkar kört i botten trots att det här är eliten. Dessa små barn 6-10 år går i privatskola i Singapore (så gott som alla). Dom går upp kl halv fyra varje vardagmorgon för att ta Singaporebussen kl halv fem och kommer hem tre dagar i veckan kl 19 och två dagar kl 15. Lördagar, söndagar och 1-2 kvällar i veckan läser dom på Tuition center där jag nu undervisar. Jag har fått veta att ibland försover sig någon till kl 14 på lördag eftersom dom lägger sig och sover middag lördagar och söndagar. Tycker nästan dom ser ut att sova sittande i bänkarna ibland också. En lektion är 120 min utan minsta paus. Bäst och sämst pekas alltid ut. Ex han har mycket dåligt uttal, hon översätter dåligt, han skriver fult, han är duktigast i klassen. Dessa omdömen berättade en av lärarna för mig inne på lektionen jag sedan skulle ta över, samtidigt som han pekade på varje elev han talade om. Undrar hur det känns. Nu när jag ger alla en karamell ur burken får jag säkert köpa med mig en stor påse dit nästa lördag, förut har nog en påse räckt åtskilliga veckor när bara den bästa hela tiden fick en karamell. När jag talade med lärarna efteråt förklarade dom att jag måste visa barnen att vi lever i ett samhälle med enorm konkurrens och endast dom bästa kommer att klara sig, dom måste lära sig kämpa att bli bäst varje dag, det är det deras föräldrar betalar dyra pengar till vårt center för. Är ändå för svensk för att kunna peka ut barn så, jag får försöka hitta en medelväg. Kanske får jag sparken, so what?? Måste ut och njuta av den sköna eftermiddagsvärmen sista ljusa timmen före solnedgången, hejdå!