Har svårt att fatta att nyåret aldrig tar slut. Har nu fått förklarat att det finns så många gudar att blidka att det håller på tom måndag 6 eller 13 februari lite okart vilken dag lugnet kommer att bli återställt. Det är ofta äldre damer som står ute på gatan med blicken och armarna lyfta mot skyn och rablar böner, därefter sätter dom igång ett fyrverkeri utan dess like. Inte som i Sverige, småkillar som springer omkring och kastar smällare (om det bara vore det). Nu är det inte längre fest så fyrverkerierna är mest runt midnatt. Man förklarade för mig vilka olika gudar som tillbeds, det är dom som skyddar dom redan döda, dom som skyddar dom levande, dom som är onda och dom som är goda gudar. Till dom goda gudarna skickar man upp vackra raketer med färggranna stjärnregn och dom onda gudarna skrämmer man bort med, vad som måste vara, bomber. Låter som jag kan tänka mig en krigszon. Själv har jag nu vänt på dygnet ganska mycket, är uppe till omkring kl 2 och sover halva dagen då det är lugnt. Måste fundera på hur jag ska kunna vara borta härifrån om ett år, problemet är mina hundar, annars hade jag omgående bokat en resa till Australien en månad, men jag kan inte överge dom under värsta tiden på året. Ska fundera vidare.

Här sitter Janice med Tintin i famnen, hon tittar ofta över och hälsar på hundarna. Hon är faktiskt 18 år så hon kör bil även om hon ser väldigt ung ut. Hon har berättat mycket för mig om kinesiska traditioner. Jag insåg inte att dom efterlevs tydligen lika strikt här i Malaysia som i Kina. 

På måndag ska jag äta lunch med professor Rusli och doktor Vanassa och diskutera anställning på Monish universitetet som är knutet till Sultanah Aminah Hospital. Få se om dom kan komma med ett hyfsat erbjudande om jag ska föreläsa. Dels vad jag ska föreläsa och dels vad dom betalar. Har bestämt tackat nej att jobba som hotell läkare, där skulle jag vara tillgänglig dag och natt och rycka ut när gäster blev sjuka. Visserligen ganska bra betalt men vill inte behöva gå upp på nätter längre. Måste dock ha lite mer substansiellt jobb än att några timmar per vecka undervisa småungar. Jag blir rastlös. 

Följde inte med till Penang denna gång eftersom jag ska på jobbintervu, det blir fler tillfällen.