Nu har Sandra åkt hem. Körde henne till Singapore söndag kväll och som tur var åkte vi i god tid för det var trafikkaos vid övergången mellan Johor-Singapore så något som går på 10 min vid lågtrafik tog 2 timmar. Vi hann tom äta lite innan vi tog farväl. Kändes mycket sorgligt, Sandra är en fröjd att ha hos sig. Hon har faktiskt varit hos mig ensam flera veckor per sommar sedan hon bara var några år gammal och jag bodde i på Brottberga. Vi hade en härlig första vecka men tyvärr blev hon sjuk dagen innan vi planerat att åka till Kuala Lumpur. En hel vecka gick utan att vi kunde göra något, Sandra hade svår huvudvärk och feber och inga mediciner hjälpte så hon låg mest hela tiden. Eftersom hon fick en del myggbett första dagarna var det sannolikt Dengue. Gissa om hon fick goda råd om olika kinesiska brygder hon borde dricka, örter att koka i vatten eller blanda i mat samt en granne som gav henne någon slags fisk i konstig sås som skulle kunna bota i princip allt men ffa Dengue. Trots all "hjälp" blev hon inte bra förrän dagen innan hon skulle åka hem, då åkte vi till ett nyuppnat köpcentrum inte långt från där jag bor, där man bara sålde märkeskläder typ Armani, Gocci och liknande. Det var ca 50% lägre pris än samma kläder i Singapore, men minus 50 % på en klänning till nyår från Armani betyder ändå runt 20.000 kr, inte värst realistiskt. Sandra köpte en mössa som hon verkligen gillade på en av märkesbutikerna (har glömt vilken) och jag tror hon var lika glad åt den tjusiga påsen som mössan :)

Jag köpte Dajm!!

Den här fina bilden på Tintin tog Sandra innan hon åkte. Tyvärr har Tintins cancer  blossat upp igen. Vi uppsökte djursjukhuset i fredags och en jättetrevlig veterinär undersökte honom, tog en biopsi från tumören och blodprover. Hon tittade i mikroskop på biopsin och kunde omgående konstatera att det åter var en malign tumör av samma sort som för ett drygt år sen dvs mastocytom. Dessa graderas I som är snällaste II som är mer maligt och III som anses obotbara. Tintin har grad II. Måndag var vi flera timmar på djursjukhuset igen (som är lika fint och välutrustat som ett svenskt). Då gjode man ultraljudsundersökning av alla inre organ utom lungor som röntgades. Han var så otroligt snäll. Behövde varken sederas eller ha munkorg (så klart). Jag fick då också veta att alla labprover var jättebra, Fick tala med en onkolog som ansåg att om vi ska operera Tintin igen, vilket han rekommenderade bör vi även behandla med cellgifter i tre månader postoperativt. 

I morgon ska Tintin opereras så nu får alla hålla tummarna men så klart kommer det att gå bra. Han verkar inte minsta sjuk, busar och leker trots att han är 10 år, har gått ner i vikt och vägde prick 8 kg, vägde när jag kom hit 10 kg. Han komme att gå ner ytterligare under behandlingen trodde veterinären men mellan 7-7½ kg är matchvikt fick jag veta. 

Tumören sitter på andra sidan om ryggen från den första och är inte större än en kvissla än, Sandra upptäckte den som tur var. Man tar 3 cm marginal runt hela så det blir ändå ganska stor grop i muskeln men då blir han i alla fall symmetrisk med tanke på gropen i höger sida han har nu. 

Nästa vecka kommer sonen Christoffer, vi har planerat en dykresa till Borneo på tre dagar (18-22 december) vilket det nu verkar som vi kan genomföra trots allt. Min fina vän och fantastiska hundvän Olivia tar ansvar för hundarna. Hon är verkligen en ängel. När vi kommer hem är det dags att påbörja cellgiftsbehandlingen. 

Alltså, som det oftast är här i livet, både bra och mindre bra saker på gång.