Sandra åkte hem den 5 december och Christofer anlände den 16 december. Sista veckan Sandra var här var hon tyvärr sjuk och låg med feber och svår huvudvärk. När hon fick små prickblödningar förstod vi (med benägen hjälp från grannar och vänner) att hon fått en lidrig smitta av Dengue. Hon hade också fått en hel del myggbett första dagarna hon var här. Inga tabletter hjälpte mot huvudvärken men gissa om hon fick mycket råd från grannar om örter och olika dekokter som skulle hjälpa om än inte bota. En granne kom med någon sorts små fiskar i en förfärlig sås och tanka sig, två dagar senare var hon feberfri. Att hon nekade att smaka fisken hade jag inte hjärta att berätta för grannen som blev lite hjälte och sannolikt kommer alla här framöver att äta denna fisk när dom blir sjuka, eller om den bara förväntas hjälpa mot Dengue är jag osäker på. 

Hämtade Christoffer i Singapore den 16 december och den 18 flög vi till Tawau på Borneo för vidare transport ner till Semporna där vi bodde på ett dykhotell. Tidigt var morgon for sen sonen med dom andra dykarna ut till Sipadan och dök bland korallreven däromkring. Han gjorde tre dyk dagligen och vid ett tillfälle såg han haj! Han hade hoppats på det men tydligen kom den lite närmare än han önskat. Den var ca 3 meter från dykinstruktören och Chrsitoffer innan den vände. Lite adrenalinpådrag uppstod berättade Chris. Nu avslutade Christoffer utbildningen för att få dykcertifikat, som han påbörjade i Australien förra vintern, men inte kunde avsluta pga regn, översvämningar och därför också alltför strömt vatten för att dyka i. 

Våra hundar blev omhändertagna av Olivia och Joseph och mådde bra när vi kom hem sent på kvällen den 22 december. Nästa morgon var det dags för Tintins första cellgiftbehandling. Vi lämnade honom med tungt hjärta kl 11 och efter undersökning av sårläkring, som var utmärkt, sattes droppet och vi fick åka hem. Sent på kvällen kom ett mail från veterinären som jag tror är en ängel, att Tintin mådde mycket bra, han hade inte visat mycket biverkningar utan hade tom ätit ett ordentligt mål mat och protesterade bara mot att behöva ligga i en bur. När någon satt hos honom var han glad och viftade på svansen men så fort burdörren stängdes skrek han på ett sätt som inte var särksilt hundlikt. Jag vet vad hon menar, han gör detta när han lämnas i bilen en stund, låter som någon sticker en kniv i honom. Vi hämtade honom ett dygn senare och han verkade som vanligt, hoppade rakt upp i famnen på Christoffer. Hemma var han lite tröttare än vanligt men annars inget märkbart och aptiten var precis som vanligt. Det har nu bestämts att han ska ha en behandling varannan vecka i fem månader. 

För några dagar sedan var vi vid Pulai Waterfalls men gick inte ända upp eftersom man skulle vada en hel del av vägen genom vatten och jag gick i hala badskor där den ena snabbt gick sönder, grejen mellan tårna lossade. Tog lite bilder när Tintin simmade dock, se nedan.            

Visst ja, däremellan kommer jul. Den var en annorlunda och jätterolig upplevelse. Vi var bjudna till Nancy tillsammans med ca 150 personer till. Släkt!!! Ex alla barn kallade alla vuxna i Nancy familj aunt och uncle. Det visade sig att man var s.k kusin om man var sysslingars kusiners ingifta fruar eller vad som helst. Dom drar verkligen det här med familj och släkt till sin spets. Allt var naturligtvis utomhus, cateringfirma stod för ca 30 rätters mat, allt kinesmat, och för säkerhets skull var en s.k canopy spänd över mat, bord och stolar om det skulle regna men det gjorde det inte. Christoffer var lätt längst av alla 150 personer och därmed mycket intressant att tala med verkade det. Han fick berätta allt om Sverige och sig själv om och om igen men verkade trivas som fisken i vattnet. 

Dagen efter utflykten till vattenfallet bjöd vi Olivia och Joseph på middag som tack för hundvakten. Vi valde att gå till en koreanska restaurang med fantastiskt god mat som man grillade på en grill nedsänkt i bordet där vi åt. Efteråt bjöd Joseph på efterrrätt på en annan restaurang som heter Secret recepie och som serverar fantastiska bakverk, min favorit  är Choklad cheese cake.

Nästa bjöds vi till deras hem där Olivia gjorde jättegott stekt ris och en stark currygryta till lunch. Vi började sen spela Mahjong eller rättare sagt började lära oss. Alla siffror var kinesiska tecken, Christoffer lärde sig förvånansvärt fort att tyda dom nio siffrorna vilket var allt man behövde kunna på kinesiska men jag tyckte alla såg ungefär lika ut utom 1-3 som var lätta. Det var ett urkul spel. På kvällen grillade vi massor med mat och åt en tårta jag bakat och tagit med och sedan fortsatte vi spela till vi varit där 10 timmar. 

Jul var faktiskt ingen riktigt stor helg här i Malaysia, precis som Petra skrev till mig, men lite julfint hade man gjort i stora moderna köpcentra och då gick färgerna i silver och blått. Nu har det tagits ner och dom verkliga dekorationerna tagit vid då man ligger i startgroparna för nyår. Nu går allt i rött, en färg kineserna verkligen älskar. Det stora nyårsfirandet som man dekorerar för är 28 januari, kinesiskt nyår, men äver den 31 december firas. Dock inte särskilt stort, den 31 december arbetar alla som vanligt (vi ska få vårt nya snabbare bredband installerat den dagen) och likaså den 1 januari är vardag, då kommer mitt nya dataskrivbord att levereras. Har köpt en fantastikt fin dator. Ser bara ut som en tjugoen och halv tum flat screen men hela datorn är inbyggd där. Den har touch screen men även sladdlöst tangentbord och mus medföljer. Fanns försåss ingen åäö på tangentbordet men Christoffer är en trollkarl så han har fixat så dom nu finns, ingen aning hur han gjorde. Dom syns inte men finns på samma ställen som på svenska tangentbord så det går bra. 

Avrundar här, Indra och Tintin vill ha sin frukost och i Tintins läggs 6 piller var morgon som han snällt äter upp. 3 st är kortison, han tar 15 mg Prednisolon dagligen, en är Losec för att skydda magen, en antihistamin då tumören gjort att histaminet flödar fritt i blodet nu och han får klåda samt en kapsel som ska skydda levern mot cellgiftet. 

Gott Nytt År!