Läs och lär er hur man INTE ska göra när man besöker en storstad. 

Planerade att åka till Svenska Ambassaden i Singapore i fredags morse för att få ett "Levnadsintyg" påskrivet. Pensionsmyndigheten skickar ut underlag en gång per år så man kan visa att man fortfarande lever trots sin höga ålder. Tänkte att nu ska jag planera ordentligt och inte slarva så jag får åka omkring som en yr höna i flera timmar. Skickade ett mail och frågade om man bara kunde komma och om öppettider. Jag var välkommen alla vardagar mellan kl 9-12. Tog in min GPS från bilen och programmerade 111 Somerset Road. Mitt i centrala Singapore, parallellt med Orchard Road, den berömda shopping gatan.

Nästa morgon, fredag, efter en ganska lång hundpromenad satt jag hänglås på grinden så hundarna kunde vara både ute eller gå in och svalka av sig genom en liten öppning i terassdörren. Åkte hemifrån som planerat ca kl 07:30 så jag skulle vara framme vid ambassaden kl 9. Efter ca 10 min bilfärd tittade jag bredvid mig på passagerarsätet där mina kort, Autopass för Singapore, Touch and Go för Malaysia, mitt pass och ifyllda disembarkation/embarkation för både Malaysia och Singapore låg. Tänkte först berömma mig själv när jag insåg att jag glömt blanketten jag skulle ha ifylld på ambassaden och som jag lagt i ett redan påskrivet kuvert. Fick vända om och åka hem och hämta. Åkte igen och när jag ca ½ timme försenad närmade mig gränsövergången insåg jag nästa misstag. Tiden! Det var det km långa köer, visst ja, tiotusentals pendlar varje dag, bor i Malaysia och jobbar eller studerar i Singapore. Kl 9 närmade jag mig Singapores passkontroll. Då tänkte jag ta fram min GPS men den låg så klart kvar hemma i huset, jag brukar ju aldrig ta in den. Nåja tänkte jag optimistiskt, jag hittar nog. 

När jag kört igenom samtliga kontroller, dragit mina kort, fått mitt pass stämplat för femtioelfte gången (lär få skaffa lösa isättningsblad innen det går ut 2015) låg jag i fel fil och var tvungen att ta vänstra motorvägen i en Y korsning direkt man kom ut i Singapore (landet). Jag skulle ju till Singapore (huvudstaden), nu var jag på väg till en Woodlands, en mindre stad. Försökte åka av vid första avfarten, stort misstag, gick inte att komma över till den andra motorvägen hur jag än försökte. Var efter en stund totalt vilse, när jag till min lättnad såg en skylt "Singapore City". Följde den men efter ½ timme fanns den inte mer och jag hade ingen aning om var jag var men misstänkte att jag var nära den enorma hamnen. Körde runt runt och ibland såg jag att jag nog hade varit på samma väg förut. Till slut såg jag en skylt "Public Parking" bredvid en skylt MRT (tunnelbana). Åkte snabbt in på parkeringen och försökte läsa mig till hur jag skulle betala. Man skulle tydligen köpa kuponger så jag gick omkring på olika ställen, på ett glömde jag mitt kuvert med levnadsintyget men en snäll expedit kom springande efter mig. Blev hänvisad till andra ställen men inte 17 hittade jag några kuponger. Struntade i det och gick ner i tunnelbanan och lyckades i en biljett automat köpa biljett till Somerset som borde vara rätt station för mig. Läste noga på alla tavlor för att inte ta tunnelbanan i fel riktning. Det visade sig vara samma tåg som går till och från Shangi Airport, mycket modernt, extremt snabbt enkelspårigt. MEN, man var tvungen att byta till olika linjer, grön, röd osv. Första bytet gick bra, andra råkade jag ta tåget åt fel håll och fick springa över och ta samma tåg tillbaka och försöka igen osv. Till slut var jag vid Somerset och hoppade av. Gick ut och började titta efter nummer 111. Det var närmare 40 grader varmt, inte ett moln och ingen skugga eftersom solen oftast står så mitt på himlen. Efter en stund såg jag äntligen ett nummer, 418! Alltså måste jag vara på fel sida av gatan var min slutsats så jag tog mig över gatan och funderade på åt vilket håll jag skulle gå. Det fanns knappt några husnummer alls utsatta som kunde hjälpa till. Kom till en korsning och tittade på gatskyltarna och ingen gata hette Somerset Road!! Då gav jag upp och frågade en polis (hatar att behöva fråga men kl var nu 11 och dom stängde kl 12). Han talade om att stationen Somerset inte låg på Somerset road men nära :). Svenska ambassaden hade han aldrig hört talas om och gatnumren kände han heller inte till. Jag följde hans instruktioner och kom snart till en annan korsning där ena gatan till min stora lycka hette Somerset Road. Den började faktiskt i den korsningen för åt andra hållet hette den något annat så jag började gå och leta efter nummer 111. Hittade 313 på en byggnad och korsade därför gatan och tänkte att på den här sidan är det. Promenerade till gatan slut, trodde jag när som helst skulle kollapsa av vätskebrist och utmattning när jag insåg att jag hade missat ambassaden. Vad är det för sorts ambassad tänkte jag. Slank in och köpte en flaska vatten, tittade på klockan 11:35 och satte full fart tillbaka samma gata. Råkade titta på andra sidan gatan där jag tagit för givet att numren var jämna och på en kontorsbyggnad stod med jättebokstäver TRIPPLE ONE. Oj så fyndigt, jag stapplade rakt över gatan, struntade i övergångsställen som låg minst 100 meter bort vilket kändes som 1 km och tog mig faktiskt oskadd genom dörren. I receptionen frågade jag efter "Swedish embassy" och fick till svar "No Swiss embassy here". Jag lyckades låta bli att ta stryptag på människan (en androgyn varelse kan ha varit man eller kvinna) när en äldre man dök upp så jag vände mig till honom i stället. Han visste inte heller men tog mig med till er orienteringstavla och där i pyttesmå bokstäver stod det att på våning 5 fanns Embassy of Sweden. Oh sa den androgyna varelsen, you said Swiss, no I said Swedish, yes Swiss, så där hade vi kunnat stå än så jag bara vände ryggen till och gick till hissarna. En kvart innan stängningsdags stapplade jag in på ett litet kontor med 2 unga tjejer som var väldigt hjälpsamma, men ändå!! Svensk Ambassad! Inte konsulat utan Ambassad! Jag frågade om någon någonsin sagt att det var svårt att hitta och dom skrattade gott och sa att många hade ringt och fått komma en annan dag för dom hittade den inte. Kanske man skulle göra något åt detta?

Nåja, det tog ca 30 sekunder att stämpla och skriva under mitt ifyllda levnadsintyg så gick jag. Hade tänkt shoppa och äta lunch osv men nu ville jag bara hem. Ner i MRT och insåg att jag hade ingen aning om var jag ställt bilen. Hjälp!! Kände igen namnet Raphael station där jag gjort ena bytet så jag köpte biljett dit. Där visste jag att jag åkt två stationer innan nästa byte så jag provade åt ena hållet och tro det eller inte men det blev rätt. Sen måste jag köpa en biljett till ändstationen, gick ut och ställde mig vid biljettautomaten och läste namnen på varenda station och tyckte en lät ungefär rätt. Provade och kom fel, åkte tillbaka till föregående station och köpte en ny biljett, hade för mig att namnet på min ursprungsstation var något kinesiskt så jag tog ett kinesiskt namn 2-3 stationer från där jag var, längre trodde jag inte att det skulle vara och minsann, denna gång kom jag rätt. Gick så klar ut på fel sida ur stationen och fick gå runt hela för att komma till bilparkeringen. Kände på mig att bilen skulle vara bortforslad, dom är superpetiga med parkeringar i Singapore pga platsbrist och alldeles för mycket trafik. Dock stod bilen kvar med bara en p-bot på fönstret. 30 Sing dollar. Måste betala annars larmar det nästa gång jag drar mitt Autopass i passkontrollen i Singapore. Autopass är knutet till min bil. 

Nu ska jag inte beskriva hur jag tog mig ut ur Singapore och hem igen, men det var ungefär som ditvägen men omvänt. Strax före kl 16 kom jag hem och det hade jag i bakhuvudet hela tiden, att förr eller senare kommer jag i alla fall att vara hemma igen.

Undrar hur resan gått om jag inte förberett mig så noggrant dagen före?

Har inte glömt min blogg men ibland kommer man in i en vardagslunk utan att det inträffar något att skriva om. Ska därför hålla mig kort.

Tintin fortsätter sina cellgiftbehandlingar och det fungerar nu bra. Han hade små risgrynstora tumörer men dom är borta.

Jag har föreläst tre gånger för medecine studerande årskurs 4 på Monash University. Ganska kul men så otroligt annorlunda mot Sverige att det är svårt. 

Idag lördag, har jag promenerat runt i Horizon Hills och försökt få med villiga personer på en middag 4 mars där vinsten går 50% till hundar, 25% till ett barnhem och 25% till ett hem för handikappade barn. Har åtagit mig att få ihop ett bord, dvs 10 platser, dom dukar alltså med ett antal runda bord med 10 stolar runt varje. Har fått ihop mina 10 men har fler på gång. Underhållningen som ställer upp gratis är ett väldigt populärt band i Malaysia men som nästan alla spelar dom låtar från 60-90 talet. Det är också allt man hör på radio. Senaste musiken kan man höra på någon station från Singapore men den är inte alls populär konstigt nog. Maten blir som tydligen alltid vid sådana här tillställningar 8-rätters middag. Bara att äta, dvs dom ska plocka in och ut alla rätter, brukar ta 3-4 timmar. Man dansar och har lotterier. Ska försöka komma ihåg kameran denna gång, glömde i november. Pga mer sponsorpengar går biljetterna på 70 ringit (150 kr) per styck denna gång mot 100 ringit förra gången. 

Annars är min vardag ganska inrutad, tre gånger i veckan åker 3-6 personer från min gata till poolen för morgondopp och frukost där. Varje morgon kl 7 när det ljusnar går jag en rätt lång vända med hundarna men måste vara hemma senast 8 sen är det för hett att promenera. På kvällen dags för ny runda, efteråt brukar vi träffas längst upp på gatan jag bor och stå någon timme med hundar och barn och prata och umgås. Väldigt kul faktiskt. Min trädgård är mycket roligt och givande att jobba i och trots att den inte är stor skulle jag kunna rensa ogräs hela tiden eftersom det växer upp vartefter jag tar bort det. Dock har så många av växterna blivit så stora nu att det inte finns lika mycket plats för ogräs. Träffar mina vänner ofta, om jag inte hört av mig på några dagar kommer dom bara hem till mig och ser att allt är OK. Vi shoppar på nattmarknaden, på den finare gallerian och ca en gång per månad i Singapore. Ska dit med Nancy kommande veckan. Ut och äta lunch eller five o´clock tea är också populärt.

Tja, vardagslunk med andra ord!

http://youtu.be/yEH4Yum4nN4 

Så är då ÄNTLIGEN kinesiska nyårsfirandet till ända. I natt var grand finale så jag somnade kl sex i morse. Hade i går varit till vet och köpt 2 st lugnande tabletter, varsin till hundarna, som tur var. I ca 10 timmar i natt varade det och det är ingen idé att försöka beskriva oväsendet, måste upplevas, eller snarare borde inte behöva upplevas av någon. Hade behövt en själv också, fick konstig hjärtklappning av oväsendet, kanske var det någon form av panikångest, mycket obehagligt i alla fall men gick fort över. Min muslimska granne som jag talade med för en stund sedan var så ledsen och visade att 4-5 st av hans jättesöta små färggranna fåglar som flyger i en voljär, bara ramlat ner döda på marken. Händer varje år berättade han. Önskar det varit hans tuppar i stället, fy vad jag är elak. Dom dör antagligen av skräck. Undrar hur alla apor och andra vilda djur häromkring mår? 

Men tro nu inte att det blir lugnt bara för att nyår är slut. Nejdå, idag är åter en röd dag, det är Thaipussam. Det är en indisk högtid som innebär att man tillber någon gud som heter Murugan och för att han ska lyssna måste man skada sig själv!?

Den här bilden har inte jag tagit. Tänker inte ge mig iväg ner till centrum där jag vet att det går en lång procession av människor genom gatorna. Själv såg jag detta spektakel för ca 30 år sen när jag och Lasse var på Sri Lanka. Har aldrig kunnat glömma synerna. På flak hängde unga män upphängda på något som liknade köttkrokar genom mjukdelarna i bröstryggen. Andra hade långa nålar genom mjukdelarna i bål, armar och ben. Hemsk syn. Man berättar här för mig att i allmänhet ställer någon man i varje familj upp och plågar sig själv så här för att blidka Murugan. Verkar vara nästan ensam kvar här i Horizon Hills nu, dom flesta har åkt ner till centrum för att titta på men själv ska jag bojkotta eländet. Hoppas nu bara det inte ska avslutas med fyrverkerier i natt igen, det känner jag att jag nog inte klarar. Verkar dock mest vara kineserna som älskar smällare, raketer och allt som för oväsen. Nej, nu får jag väl sluta klaga, men ibland är kulturkrockarna nästan mer än man orkar med.

Nu är sommaren tillbaka på riktigt. Regnperioden är över och jag håller på att gräva upp och ska ändra lite i min trädgård. Efter skörden av bananer har jag sågat ner bananträdet . Har fått lära mig att efter en bananskörd kommer inte trädet att få fler bananer. 

Här ligger det nu alltså.

Men samtidigt som bananerna mognade började tre nya skott från trädet växa och inom några månader ska dom vara stora nog att bära en stock bananer. Min första skörd blev 64 bananer så jag fick så klart dela med mig, dom skördas nästan helt gröna och fick eftermogna inne ca 1 vecka. Söta och goda. Så här ser nya plantorna ut:  

På tal om frukt är det jättegod här, all frukt utom "durian" som är den inhemska befolkningens älsklingsfrukt men som jag nu fått veta i stort sett alla västerlänningar avskyr. Den luktar och smakar ruttna ägg. Själv smakade jag medan Christoffer, när han var här, höll på att dö av lukten så han vägrade ens smaka. Vi gjorde misstaget att köpa vår första frukt längs vägen och ta in i bilen. Fick köra länge med öppna fönster för att försöka vädra ut stanken. Annannas, papaya, olika meloner, drakfrukt och rambutan är dock alltid gott. 

Mina orkideer som är snart 8 månader gamla blommar jämt, vartefter en stängel blommat över kommer en ny. Dom står i vanlig stenkol, inte en jordgnutta och jag vattnar aldrig men dom får en del regn men ffa är fukten i luften plus sol och värme tydligen exakt vad dom vill ha.

Den här växten kan ingen här tala om för mig vad den heter så jag har döpt den till elefantöron, ni kan säkert se varför. Bladen blir 1-1½ m stora. Den planterade jag ner i jorden som en liten knöl utan några blad men efter två veckor började bladen växa.  

Här är en spretig buske men med så vackra blommor att jag bara låter den växa, också okänt namn.

Tänker nu skaffa lite vattenväxter, dom är så vackra och passar så bra i det här klimatet. Så fort man har vatten stående mer än en dag måste man ha en speciell slags fiskar i det för att motverka uppkomsten av mygglarver. Fiskarna är ca 1 cm stora. Det här är grannens kruka, någon slags näckros tror jag, han har en med röda blommor också men än så länge bara knoppar.    

Om det mot förmodande fortfarande finns någon kvar som orkar titta på alla växter ska jag visa min nässla som jag köpte i en liten kruka och satte uppepå grindstolpen. Den blåste ner och krukan gick sönder i första regnstormen (märks att jag är ovan) så jag tryckte ner den i jorden. Nu växer den som ogräs och jag har blivit varnad att gräver jag inte upp den kan den ta över som just ett ogräs, men den är ju så grann!

Det jag lyckats sämst med är mina bouganvillae som jag hoppats så mycket på och ser så vackra i alla andras trädgårdar. Dom vill aldrig blomma, jag har fått rådet att klippa ner dom till nästan bara någon dm och låta dom börja växa igen och detta har jag nu gjort flera gånger. Här är den första som faktiskt börjar blomma men inte mycket att komma med när det är 19 plantor som inte blommar. Dom tar jag dock inget kort på förrän dom alla har förstått sin uppgift här i livet.    

Så några plantor som fortfarande står i krukor men inom några dagar ska jag plantera ut dom. Fick frön från en snäll kinesisk dam (som inte är så snäll på nätterna då hon håller på med fyrverkerier). Hennes blommar som stora buskar med helröda blommor och hon gav mig några torra små frön, mycket mindre än risgryn så resultatet är över förväntan. Åter ingen aning om dom har något namn.  

Slutligen en växt alla i Sverige känner igen men som även den växer ohämmat och snabbt här i värmen.    

Nog om växter för denna gång.

I går var jag med mina vänner Olivia och Joseph samt deras dotter som är på tillfälligt besök från Australien, till en koreansk restaurang jag absolut älskar. Nedsänkta grillar i alla bord där köttet, fläsk, biff och kyckling, grillas framför näsan på oss. Serveras sen med ris och en mängd små rätter och olika såser, en del jättekryddiga, andra lite sötsura. Smask!

Vill här bara bjuda på lite omväxling från den omtalade kylan i Sverige och hela nord Europa, talas tom om här på nyheterna men när dom säger -20 grader har jag talat med fler som tror dom menar plus 20 grader och ändrå huttrar människor här, så olika faller ödets  lotter.

Ja, nu är jag helt trött i ansiktsmusklerna. Inte bara ler alla mot en hela tiden så man måste le tillbaka, nu har jag också fått lära mig att det är det viktigaste i mötet med en patient dvs att man ler genom hela besöket. I Sverige skulle en patient tro att man drev med dom eller inte tog dom på allvar, men idag har jag egentligen inte arbetat utan mest suttit och lyssnat på introduktionsföreläsningar för medecine studerande som är inne på sitt fjärde år och nu ska lära sig familjeläkarnas yrkesroll. Dr Tan, en äldre läkare som fortfarande har sin privatpraktik men också undervisar läkarkandidater, inledde sitt anförande med att tala om vikten av att man hela tiden ler mot sin patient så denne förstår att man bryr sig. Speciellt om man måste framföra ett tråkigt besked måste man le så patienten förstår att man VERKLIGEN bryr sig. Kunde se framför mig hur jag vid ett återbesök sa åt min patient att tyvärr visade provsvaren och röntgen att cancern var mycket långt gången så det var svårt att göra något åt det, men tack vare att jag hela tiden ler skulle patienten då kanske inte ta det så hårt? Här har jag åter hittat en klar kultur skillnad. Dock är det viktigt för mig att sitta in och lära mig dessa små egenheter eftersom jag förväntas lära ut hur man blir en bra läkare här i Malaysia. Men, jag ska också berätta en del om hur vi tradionellt arbetar i Sverige eftersom det liknar Australien mer och dom flesta av dessa kandidater ska nästa år praktisera 6 mån i Australien, några också i England som också mer liknar vårt sätt att arbeta. I Malaysia har man t.ex ingen tidbok. Patienter ringer inte och får en tid, dom bara dyker upp hos den doktor dom väljer och sitter och väntar till det är deras tur, kommer dom för sent på eftermiddagen kan dom vara tvungna att återkomma nästa dag för när läkaren tycker sig vara klar för dagen går hon/han bara hem! En patient kan ta 5 minuter, en annan kan ta en timma. Patienter nekar tradionellt att betala om dom inte får en spruta eller en påse med piller oavsett vad dom söker för, sockerpiller är därför mycket använt i det här landet. Inte heller ovanligt att en patient går till tre olika doktorer samma dag och i allmänhet är dom då mest nöjda med den sista doktorn så man ska försöka vara sist!? Massor med konstigheter men det gäller att ta seden dit man kommer så jag får verkligen lära mig en massa nytt på gamla dagar.

I natt var den här damen, i min ålder tror jag, helt omöjlig, hon eldade, sköt raketer och smällde smällare från midnatt till jag åkte hemifrån kl 8 i morse. Detta kort tog jag genom mitt sovrumsfönster kl 7 i morse när det ljusnat. Håll nu tummarna att hon måste sova i natt eller inte har fler döda anhöriga att be till alla gudar för eller några fler onda andar att skrämma bort så även jag och mina hundar kan få sova.

Har svårt att fatta att nyåret aldrig tar slut. Har nu fått förklarat att det finns så många gudar att blidka att det håller på tom måndag 6 eller 13 februari lite okart vilken dag lugnet kommer att bli återställt. Det är ofta äldre damer som står ute på gatan med blicken och armarna lyfta mot skyn och rablar böner, därefter sätter dom igång ett fyrverkeri utan dess like. Inte som i Sverige, småkillar som springer omkring och kastar smällare (om det bara vore det). Nu är det inte längre fest så fyrverkerierna är mest runt midnatt. Man förklarade för mig vilka olika gudar som tillbeds, det är dom som skyddar dom redan döda, dom som skyddar dom levande, dom som är onda och dom som är goda gudar. Till dom goda gudarna skickar man upp vackra raketer med färggranna stjärnregn och dom onda gudarna skrämmer man bort med, vad som måste vara, bomber. Låter som jag kan tänka mig en krigszon. Själv har jag nu vänt på dygnet ganska mycket, är uppe till omkring kl 2 och sover halva dagen då det är lugnt. Måste fundera på hur jag ska kunna vara borta härifrån om ett år, problemet är mina hundar, annars hade jag omgående bokat en resa till Australien en månad, men jag kan inte överge dom under värsta tiden på året. Ska fundera vidare.

Här sitter Janice med Tintin i famnen, hon tittar ofta över och hälsar på hundarna. Hon är faktiskt 18 år så hon kör bil även om hon ser väldigt ung ut. Hon har berättat mycket för mig om kinesiska traditioner. Jag insåg inte att dom efterlevs tydligen lika strikt här i Malaysia som i Kina. 

På måndag ska jag äta lunch med professor Rusli och doktor Vanassa och diskutera anställning på Monish universitetet som är knutet till Sultanah Aminah Hospital. Få se om dom kan komma med ett hyfsat erbjudande om jag ska föreläsa. Dels vad jag ska föreläsa och dels vad dom betalar. Har bestämt tackat nej att jobba som hotell läkare, där skulle jag vara tillgänglig dag och natt och rycka ut när gäster blev sjuka. Visserligen ganska bra betalt men vill inte behöva gå upp på nätter längre. Måste dock ha lite mer substansiellt jobb än att några timmar per vecka undervisa småungar. Jag blir rastlös. 

Följde inte med till Penang denna gång eftersom jag ska på jobbintervu, det blir fler tillfällen.  

Idag är det alltså nyårsafton och alla hög gravida kvinnor kniper allt dom kan, för att föda ett barn i drakens år är mycket positivt. 2012 liksom 1952 är det dessutom vatten draken, den bästa av dom alla. Men, hur många nätter måste man fira? Fyrverkerierna började lite smått vid 7-tiden i går kväll o blev mer och mer intensiva hela natten för att kulminera runt midnatt men sedan fortsatte man att "skrämma bort onda andar" med något som låter som bomber och får fönsterrutorna att bokstavligen skallra, jag hoppar högt varje gång och hundarna ska vi inte tala om. Utomhus hör man alla stackars burhundar skrika av rädsla, mina kryper under täcket och skakar, Tintin är lika rädd som Indra för det här. Sista explosionen var vid 3-tiden, om det sen fortsatte var jag och hundarna medvetslösa så vi hörde inte. Det här var fjärde natten. I kväll är vi bortbjudna till Taman Laguna där det är mycket lite fyrverkerier men eftersom det är den riktiga nyårsafton ska jag ge Indra och Tintin ½ tabl var av lätt lugnande medel och dom ska så klart med, går inte att lämna dom ensamma. Sen tog jag för givet att det är slut på spektaklet, men glöm det, hela veckan som kommer festar kineser och välkomnar det nya året. Det är helg bara måndag och tisdag men dom flesta tar ut semester hela veckan då detta anses årets höjdpunkt. Man firar också att Monsunperioden är över.

Fick ett mail från en annan av dom inbjudna till kvällen som förklarade att, kanske jag inte visste, att alla tar med sig två klementiner i ett vackert papper och ger till värdfolket, det representerar guld, när man sen går hem på natten får man av värdfamiljen med sig två andra klementiner hem. På så sätt blir man rik under det kommande året. Om det är nära familj kan man byta klementinerna mot äkta guld, tror jag väljer två klementiner. 

Nu förstår jag bättre varför jag fick två klementiner senast jag var och köpte blomgödning på plantskolan, två stycken när jag var och bråkade om räkningen på internet och två st på banken. Har alltså en hel skål klementiner, men tyvärr slängde jag alla glansiga papper så jag får fixa något. 

På tal om två så gillar man tydligen att köpa det mesta i par. Såg en läcker kineslampa som jag ville köpa och hänga ovanför matbordet, men var då tvungen att köpa två, otur att bara köpa en fick jag veta. Eftersom dom var så billiga tänkte jag OK jag köper två och ställer en i förrådet tills vidare men då protesterade Jenny, som var med mig, du kan inte skilja lamporna åt, betyder mycket otur. Jag gav upp och köpte ingen. Ibland går vidskepelsen i det här landet mig lite på nerverna men för det mesta kan jag bara skratta åt det. 

Håller på att löneförhandla om ett deltidsjobb som föreläsare på läkarlinjen på ett universitet knutet till största sjukhuset i Johor Bahru (Monish University). Ska träffas för att säga ja eller nej efter helgerna dvs i början av feb.

2 feb ska Tintin ha cellgiftbehandling nr 3 och lilla Indra ska till hundtandläkare dvs sövas och få sina tänder putsade från tandsten så hon inte får besvär från munnen. Hon är så go! 

Ha nu ett Gott Nytt Drakens År!!

Nu har jag köpt vikväggen. Tog med mig Fong vilket bäddade för en föreställning som var otrolig att se. Själv var jag tyst när Fong på mandarin frågade vad väggen kostade. Tydligen sa han 2400 ringit för då vek sig benen på Fong, hon sjönk dock lägligt ihop på en stol och inte golvet, jämrade sig och ojade sig så jag har aldrig sett något liknande. Köpslåendet pågick minst en kvart så jag tröttnade och gick runt och tittade på allt annat, slutligen kom Fong och tog i mig i armen och sa att jag kunde få väggen plus en tavla hon sett att jag tittade på som mannen begärde 380 ringit för, allt för RM1000. Yippiii, man ska vara kines när man gör affärer i det här landet, jag börjar få färgen och har färgat håret men min storlek och ögonen är för västerländska plus att jag inte kan ett ord av någon kinesisk dialekt. Nåja, börjar samla på mig en hel del kontakter, vilket man måste ha för att leva bra i det här landet. 

Här är några bilder, tyvärr framgår inte snideriet i väggen, ser alldeles platt ut på bilderna men mönstren är alltså utskurna för hand. Även tavlan är mycket tung så jag måste ha någon komma och hänga den åt mig.