I går kväll hade vi en jättetrevlig helkväll, drygt 6 timmar, vid Dangua Bay Yacht Club bara ca 10 min från Horizon Hills. Vi var 8 st, Olivia fick förhinder pga skadad hund, som blev biten av något otäckt på morgonpromenaden och först tassen sen hela benet svullnade upp. Vet tror någon slags spindelbett. 

Här är hela det glada sällskapet i restaurangen  

Det visade sig att våra australiensiska vänner tycktes känna en mycket stor del av båtfolket som hade sina fina båtar här i stället för i Puteri Harbour där dom flesta faktist finns. Dom hade mötts i olika delar av världen på sina seglatser, några var från Sydafrika, Schweiz (som inte ens har en kustlinje) Kanada, USA osv. Vi gick i och ur många båtar, den ena lyxigare än den andra. Vissa var dock ganska små, 33 foot som  Greg och Janise båt men dom hade seglat i stort sett på alla världshav i flera år med dom. Familjen från Kanada hade varit ute i 13 år men skulle nu påbörja en seglats hemåt via Sydafrika. Våra vänner åker i helgen till Borneo, 2 båtar, därifrån till Lankawi och vidare till Carribien. Vi ska hålla mailkontakt och helt klart ska jag flyga till någon härlig plats på södra halvklotet och möta dom och följa med någon vecka på båten.

Några fler bilder från Dangua Bay:              

Det mest positiva här är att man ALDRIG särbehandlas därför att man är ensamstående. Alla bjuds med på allt, stor skillnad från Sverige. Om jag är ensam, om Christoffer eller Sandra är här, alltid blir vi bjudna på allt som händer i vänskapskretsen, ingen ringer och berättar före eller efter om sin bjudning som man inte blir bjuden till. Det gör det jätteroligt att bjuda igen, hemma eller på restaurang.

Aldrig aldrig kommer jag att flytta tillbaka, jag verkligen älskar Malaysia.

Detta sagt ska jag berätta om dom negativa sidorna - igen. Dock är det en bagatell jämfört med allt positivt.

Här är min ugn som "byggdes in" i samband med leveransen för ca 11 månader sen.      

Jag försökte klaga ca 10 gånger första par månaderna sen gav jag upp. Nu har dock övervärmen och varmluften slutat fungera så jag var tillbaka till affären lördag den 2 juni och bad dom skicka över en elektriker och fixa. Dom utlovade besök inom 3-4 dagar. I måndags, 10 juni knallade jag tillbaka och förklarade att ingen hade hört av sig, dom lovade då kontakta elektrikern omgående och ringa mig inom en timme och tala om när han skulle komma. I går, 13 juni var jag dit igen direkt dom öppnade och samma man såg förvånad ut igen, han mindes ingenting men skulle så klart hjälpa mig. Idag ska jag tillbaka eftersom butiks chefen inte var där igår och jag vet att inget kommer att hända förrän jag talat - fortfarande vänligt - med honom. Kanske, kanske kan jag ha en ugn igen inom några veckor, och jag ska så klart visa bilderna på installationen och försöka få det också åtgärdat men jag kommer inte att hålla andan till det blir gjort, så fort går det inte om det alls går. 

Vad sägs om det här? Håller på att försöka betala bilförsäkring och bilskatt. Dock kräver posten som jag gick till för att betala bilskatt att jag först visar att jag betalat försäkring och försäkringsbolaget vill att jag scannar in kvittot på betald bilskatt innan jag betalar försäkringen. Snacka om Moment 22. Måste lösa på något sätt före 22 juni men måste ta hjälp av någon malaysisk vän för att lösa mysteriet. Lovar berätta hur det går.

Så här fin är en fullt frisk Tintin! Den lilla knölen som syns på sidan är bara överbliven hud efter sista operationen. Han fick sin tionde och sista cellgiftbehandling i torsdags, mådde lite dåligt fram till lördag och sen har han varit glad och sprallig som bara den. Verkar nästan som han förstår att han är helt återställd från sina upprepade mastocytom, dom första, i Sverige, grad II det senaste i Malysia grad III, dvs högmalignt. 

Här har varit mycket att göra den gångna veckan, måndag passa lilla Coraline, jätteroligt, tisdag Singapore, där jag hittade Jarlsbergs ost i en affär, dyr som kvicksilver men oh så gott,  onsdag storstädning och tvätt, torsdag veterinären, fredag pysslat om hundarna, lördag shopping inne i Johor Bahru och lunch tillsammans med "båt tanterna" Janise och Judy, båda från Australien, på kvällen middag på den ena segelbåten och hundarna var då med, rena skeppshundarna! Idag söndar har jag mest bara latat mig, orkade inte ens ta ett dopp i poolen trots sol hela dagen. 

Har inget speciellt inplanerat närmaste veckan eftersom jag nobbade en tre timmar lång koncert med klassisk kinesisk musik. En timme hade jag nog kunnat ta mig igenom, men tre, nej tack! Funderar på att passa på att resa lite nu när jag är så centralt placerad i Asien, en flygresa tur- och retur till Hanoi får man för hundralappar och tydligen otroligt billigt att bo där. Jag och Nancy planerar lite löst, hundvakt är problemet. Har tittat på olika hundpensionat men inget i närheten att duga till mina hundar en hel vecka. 

Känns länge sen jag bloggade så här är lite om vad som hänt. Hmm, inte så mycket. Nyss fick jag lite gäster som kom och överraskade när jag höll på att gräva i trädgården. Har nu gjort en "blommande" rabatt intill uteplatsen och redan medan jag grävde ner dom, nu över en vecka sen, kom dom första jättestora vackra fjärilarna. Idag grävde jag upp runt det papaya träd jag huggit ner, och planterade en klätterväxt  som lite liknar en klematis med ljusblå blommor. När jag var som smutsigast kom Olivia, Joseph, Janise, Greg och en annan kvinna från Australien som jag glömt vad hon hette. 

Greg och Janise bor på sin fina båt Wind Chimes som ligger i Puterin Harbour i Johor Bahru. Dom är också australiensare och jättetrevliga. Förra veckan åt vi lunch på deras båt.  

Här tränar Joseph på rollen i uppföljaren på Titanic!  

Efter lunch satt vi några timmar och pratade och hade jättetrevligt ombord, innan vi åkte till Horizon Hills golf klubb för drinkar och information om golfspelande. Idag gick dom som gillar golf en runda och dom älskade banan.    

Idag bestämde vi att på tisdag blir det lunch i Singapore, jättekul tycker jag. Ska också gå på marknaden där och shoppa lite. 

Ja det var inte mycket att orda om men bara för att tala om att vi mår bra, på torsdag, om blodvärdena är som dom ska, får Tintin sin sista cellgiftsbehandling, sen ska han vara botad, håll tummarna!!

Jag är upprörd! Har sett en trädgård på samma gata som Olivia bor som ser ut som en djungel. Ägaren bor i Singapor och är sällan här så det har fått växa vilt. Nu har dom röjt upp där och jag får veta att häromdagen "rymde" ett hembiträde och gömde sig där. Hon hittades inom ett dygn av security och återfördes till "ägaren". Dessa hembiträden som kommer från Indonesien, Vietnam, Brunei och Cambodia är slavar!! Jag förstod det inte men har funderat över att dom arbetar dag och natt. Går man ut tidigt på söndag morgon brukar dom vara ute och tvätta familjens två bilar ut- och invändigt. I många av hemmen finns många barn som dom helt sköter samt matlagning, städning av hus som är i genomsnitt 250 - 350 kvm stora, hålla rent ute, tvätt mm mm. Nu fick jag veta att mannen i huset tar hand om deras pass när dom kommer, dom får mycket låg månadslön eftersom dom har gratis mat- och husrum. Denna skickas till hembiträdes familj i resp hemland så dom inte ska ha pengar själva. Dom jobbar 7 dagar i veckan 24 tim per dygn. Inte alla har det så här måste jag påpeka men alldeles för många. Många blir slagna och våldtagna men dom kan inget göra om inte familjen hjälper dom. Går dom till polisen blir dom alltid tagna tillbaka därifrån dom rymt. När jag frågade om dom inte bara kan säga upp sig om dom inte trivs ser alla mina vänner på mig som om jag inte är klok. Nej, dom har ett kontrakt som är olika långa beroende på vad familjen säger, dom kan alltså hela tiden förlängas och påstår bara mannen i familjen att så har man kommit överens så säger lagen här att så är det. Dom är alltså slavar!! Olivia berättar att hon har haft två hembiträden som rymt trots att hon var snäll emot dom och aldrig slagit dom!? Hon nöjer sig därför nuförtiden med "part timers" som inte bor i huset. Min vän Jenny behandlar sitt hembiträde Paula som en familjemedlem (nästan) så som sagt, det gäller inte alla. 

Ni har väl alla hört talas om den världsberömda svenska sångaren Yohio? Varken jag eller Christoffer hade hört talas om honom när Olivia frågade men nu spelas han på radio, i köpcentra och alla unga tjejer jag talat med talar om hur "super cute" han är och dom älskar honom. Vad jag förstår har han gjort jättesucce ffa i Japan men även här i Sydost Asien. Här är bilder från youtube på honom

Ja, det är en HAN.  Vore kul att höra om hans hörs och syns alls i Sverige eller om han bara vänder sig till asiatisk publik. 

Glömde berätta att vi kom aldrig tillbaka till Tioman, men det går fler tåg. Här är några bilder som visar hur vackert        

där är. Det var alltså där Christoffer var några dagar och dök. Nära ligger Pulai Besar där alla Robinson avsnitt spelades in.

Vet att man brukar skoja bort tokigheter man gör och saker man glömmer med "demens light" men jag är rädd att jag börjar passera light-stadiet. 

För en stund sedan fixade jag en mugg med the och tog fram mjölken för att hälla i, samtidigt fyllde jag diskhon för att diska och kom på mig själv med att stå och hälla minst ½ liter mjölk i diskvattnet!?!?!? Kanske bara simultankapaciteten som försvunnit eller? Slog igår ner mitt strykjärn och dessa marmorgolv är obarmhärtiga, i stort sett allt som faller i golvet går sönder, så också strykjärnet. Inget tecken på demens men jag fixade till min klädsel lite, går gärna hemma med en tunn malajsisk klänning med bara trosor under pga hettan, men vill ha åtminstone short och top när jag åker hemifrån.Tog bilen och körde till Tesco för att köpa nytt strykjärn eftersom jag var på humör att stryka och det sker inte ofta. Kom hem med bilen full med varor men inget strykjärn. Åkte igen i morse och kom hem med bal med toa- och hushållspapper men inget strykjärn!! Hjälp vad händer i mitt huvud? Hur länge kan man fortsätta övertyga sig själv om att man bara är lite okoncentrerad och när börjar det bli sjukt?

Nåja, blir jag totalt dement är det säkert bättre att lulla omkring här i Malaysia än i Sverige, här fryser man inte ihäl om man går vilse. Får väl hänga en påse med mitt namn och adress runt halsen så jag blir hjälpt hem igen, som barn när dom flyger ensamma. Något hem för demenssjuka tänker jag aldrig komma på så länge jag kan streta emot och det kan jag länge, jag lovar. 

Kanske är det bara en reaktion efter Christoffer åkt hem. Det är lite sorgligt men samtidigt skönt att rå sig själv igen. Här är vår sista måltid tillsammans för den här gången, på en god restaurang på Shangi Airport.

Tja, jag fick i alla fall med halva huvudet, kanske mitt rykte som fotograf blev något bättre pga det?

På måndag ska jag hänga med Nancy till hennes klubb i Singapore, vi ska bara bada i poolen, allmänt softa, äta en god lunch och sen åka hem igen, så det blir bara en 5-6 timmars utflykt. 

En storm blåste ett hål i yttertaket på huset, en stor tegelpanna låg på gräsmattan efteråt. Nu regnar det in i hallen på övervåningen så ombud för ägaren har varit här och fotograferat skadan men verkade inte särskilt upprörd, någon ska komma inom en vecka eller så och fixa. En vecka har gått nu, men jag har inga möbler i den hallen och kan alltid torka av stengolvet efter varje regn men tror att inom några dagar kommer innertaket att rasa in. Ska försöka inte befinna mig under det då. Bråttom existerar inte i det här landet. 

Nu åker snart Christoffer hem, nära midnatt den 15 maj bär det av för honom från Singapore. 

Vi har ganska mycket att göra på dagar och kvällar. Grilla har blivit en favoritsysselsättning under dom svarta heta kvällarna. Häromdagen fyllde Joseph 59 år, då bjöd hans fru Olivia vårt "lilla gäng" dvs Geraldine, Sebastien, Coraline, Christoffer och mig samt så klart Joseph, på middag på en mysig restaurang med supergod mat, dock får man alltid lite för lite mat för en västerlänning. Det räcker åt mig men Christoffer har när vi är ute själva beställt dubbel portion vilket har missförståtts på ett roligt sätt. Första gången var det spagetti chicken bolognese (Malaysias svar på vanlig bolognese). Chris bad att få dubbel portion och efter minst 10 frågor och svar trodde vi servitrisen hade förstått, men icke. Hon kom med två tallrikar med dubbel portion på båda, alltså 4 portioner! Eftersom jag beställt min mat förklarade vi misstaget. Inga sura miner, dom bara bar ut ena tallriken och inget tal om att vi skulle betala för den. För säkerhets skull hade dom slängt in dubbel portion åt mig också utan att debitera detta. När Christoffer uppe på golfrestaurangen här i Horizon Hills också beställde dubbel portion fick han det men på två tallrikar!

Efter restaurangbesöket köpte vi tårta och åkte hem till Sebastien och Geraldine och hade en myskväll, det visade sig att Sebastien är verkligen duktig på att spela gitarr och sjunga.     

Vi har varit ca en gång/vecka till stranden och badat men tillbringar aldrig mer än max 3 tim där inklusive lunch, det är mycket varmt. Christoffer är brunare än han någonsin varit förut och ser så stilit ut - tycker mamma!

Lite strandbilder, vattnet är helt underbart varmt och igår låg vi i vattnet och pratade och hade härligt i över en timme utan att känna att det började kyla det minsta. Så gillar jag mitt badvatten i havet, ca 30 grader är lagom. Det är South China Sea vi badar i.

Tintin mår bra (många har frågat) han ska ha en till cellgiftbehandling sen är det färdigt. Hans blodvärde var lite påverkat i torsdags efter den behandlingen så vi måste kanske skjuta på sista behandlingen till det normaliserats. Han mår alltid dåligt behandlingsdagen och ca halva nästa dag men sen brukar han, och så även denna gång, vara tillbaka till sitt gamla busiga jag.    

Nu önskar jag bara att Tim och Deena kommer och hälsar på, jag längtar så otroligt efter dom. Deena har jag inte träffat på flera år så det känns svårt, men hoppas hon kan och vill komma snart. Tim och hans Elena och så klart min älskade Sandra vore inte heller så tokigt att få besök av :) Vänner, fd grannar, fd arbetskamrater och alla andra bekanta som känner för en trip till värmen är självklart välkomna.