Tala om för mig vad det här är för frukt??? Knappt plommonstor, konstigt ytterhölje som man kan se här och inuti en underbart god frukt men en besk kärna i mitten som en plommonkärna som man får låta bli att bita i.

Man borde gifta sig med Nick, synd att han bara är 24 år. I morse kom han tillsammans med ägarna. Dom skulle laga lite jag påpekat i huset dvs skruva åt ett par kranar en lös en som droppade flytta en hel del möbler jag inte vill ha eller egentligen har rum för när mitt bohag kommr. Dom levererade också en fullstor spis med ugn, tack för det. Vi tjafsade fram och tillbaka närmare en timme, folk här har svårt att säga ifrån men lika svårt att få mig att fatta vad dom egentligen menar, och det är kulturellt inte språkligt det är svårt. Till slut bestämde jag (alltid gillat att bestämma) att dom får ha ett av sovrummen här som förråd då jag såg på den lilla pick-up dom hade med sig att dom inte skulle få in hälften. Jag pekade tydligt ut hur jag ville ha det, vilka möbler som skulle bort, vilka skulle vara kvar osv. Sen stack jag och Nick efter noggrann info till tonårsdottern om vad hon skulle göra med mina hundar när dom stack. När vi åkte var dom ute och busade på tomten. 

Vi åkte först till banken för att komplettera alla papper men nu saknades en officiell stämpel på hyreskontraktet. Vi åkte till berörd myndighet som hade stängt och öppnade kl 14 av alla tider. Vi stack då till en jätteläcker restraurang och åt lunch, jag betalade, all ersättning Nick fick för ytterligare sex timmars arbete den kraken. Efter lunch åkte vi till en bilfirma där Nick var kompis med föreståndaren eller vad han nu hade för fin titel. Jag köpte en ny bil, men så lätt var det inte. Bilen är lila-mörkröd eller något sånt och den fanns inte där men väl i ett av företagets andra show-room, så att för att påskynda det hela, som dom uttryckte det, åkte vi dit.

Jag lovar, har aldrig skrivit under så många papper i mitt liv och då betalade jag ändå kontant (vem behöver äta vareviga dag)? Nu har jag bostad och bil, huvudsaken pengarna sen räcker till hundmat. Pensionärer ni vet ju vad dom äter. När jag kom till dom två sista sidorna som bara var blanka vita papper där assistentens assistent pekade att jag skulle skriva under, började jag skratta så jag höll på att ramla av stolen. VAD skriver jag under frågade jag, här sa hon och satte en liten prick på nedre tredjedelen. Men vad ska ni sen skriva på papperet undrade jag, ingenting svarade hon. Vad säger man? Vad gör man? Som svensk skriver man inte på 2 tomma papper men tänkte sen, jag har skrivit på minst 10 fullskrivna och har inte en aning om vad det står på dom, det mesta på malaj någon sida märkte jag var på engelska. Så vad 17, jag skriver under ett par till. Sagt och gjort. Nick som inte heller förstod varför jag var så munter, säkert skämdes han över mig, förklarade på hemvägen att det är för att spara mig massor av arbete att åka runt till myndigheter och få stämplar, nu skrev jag under så bilfirman kan fixa allt. Vi får väl se. Dom får ca 70.000 kr av mig (lite lyxutrustning så klart) starkare motor, här accelererar man sig ur situationer, kanske bilskatt, försäkring och liknande, inte vet jag. 

Åter till någon märklig Goverment Housing Office för stämpel på hyreskontraktet, det var stängt! Vi missade att inte bara öppnade dom kl 14 dom stängde kl 16. Ska nu ska jag möta Nick i morgon kl 15!!! för att få dessa stämplar och sen kanske jag kan öppna det eftertraktade bank kontot. 

På torsdag när jag fått bilen ska jag fota den så ska ni få bli avundsjuka allihop. Har någon annan ägt en lyxutrustad Vinröd-Lila (svårdefinierad färg) Perodua Viva Elite Exclusive Edition 1,0 med skinnsäten??? Jag bara frågar. Ville ha manuell men det var jättelång leveranstid. Dom har i princip inte heller något andrahandsväde här gäller automat, so when in Rome osv. Dock påpekade någon av assistenterna, vi var  hela tiden omgivna av minst tre där var och en hade sin tydliga syssla att utföra, att i basutrusningen ingår bl.a ratt. Där fick jag anstränga mig för att inte börja skratta så jag missade all annan basutrusning men kanske var det dörrar och gaspedal, men som sagt missade resten. 

Kom sen hem så stackars Nick skulle få kvällen ledig i alla fall, kan man tjäna pengar som mäklare om sån här service ingår i förmedling av ett hus att hyra?

Hundarna mådde bra, men i övrigt blev jag misstänksam då jag såg eltejp och gummiband liggande på bänk i köket och mycket riktigt, kranen är nu fast tejpad! Har inte hittat än vad dom lagat med gummiband men säkert är det något. Kran nr två droppar oförändrat.  Möblerna blev hälften fel och hälften rätt, nu ska jag släpa ut en del ur förrådsrummet och få dit andra   .  Måste hela tiden påminna mig själv att jag inte är i det genomorganiserade Sverige längre och kan ställa samma krav, men ändå....   +33 grader förlåter en hel del  

Jaha, så vadå tänker säkert dom flesta för så tänkte jag när det blev dödstyst i huset i eftermiddags. Allt som går på el och det är det mesta här i huset slocknade. Ingen matlagning idag heller tänkte jag glatt och skickade en on-linebeställning till Pizza-Hut som dom ca 20 min senare stod utanför grinden med. Skulle öppna grinden men icke, det var ju strömavbrott. Varken fjärrkontrollen eller knapparna inne på väggen öppnade den förbaskade grinden så minimänniskan utanför fick klättra uppför halva grinden och hiva över kartongen och jag betalade genom spjälorna. Då insåg jag att jag kommer inte ut heller. Nåväl snart funkar det nog igen tänkte den födda optimisten och rätt fick jag som vanligt , efter 5½ timme funkar det igen. Nu är huset en bastu, jag har känt mig fram till sovrummet och legat på sängen och konstaterat att tropiskt mörker är svart. Jag var full med arbetslust men vad gör man i vad som verkade som en kolkällare. Lyckades via väggar och trappräck ta mig ner till köket för att dricka vatten men vattenkylaren, en sån där tjusig dom har på ...... ja var det nu är, med en blå och en vit knapp. Funkar perfekt när elen är på, man trycker i en 5 liters vattenflaska och vattnet blir kallt inom ca 2-3 min och i stället för vit knapp har jag röd och där är det kokhett så det blir mitt the på morgonen tillsammans med:  . Dom är mindre än dom ser ut så sex st till frukost är lagom, sa ju att jag skulle börja äta nyttigt i Malaysia. Dock har vattnet varken varit varmt eller kallt utan hållit sig tropiskt ljummet. 

På tal om det finns överallt bara den temperaturen på vatten i kranarna förutom i dushar där dom sätter upp små varmvattenbehållare. I kranar känns vattnet för kallt att diska i men alldeles för varmt att dricka. Jag tar det vattnet och fyller i flaskor och sätter i kylen och fyller sen hundskålarna. Det är helt OK vatten även för människor förutom vem vill dricka ljummet vatten? Testade det i brist på annat på hotellet i K.L och mår fortfarande prima. 

När vi var ut och gick igår fick jag se den här skylten   . Har nu googlat den och fått fram att det inte är sunamivarning men väl att det är förenat med livsfara att gå där vi gick om det regnar eftersom det då kan svämma över och man kan drunkna. Alltså bara promenader i solsken där! Riktigt vad som kan svämma över blev jag inte klar över men det måste ju finnas något.

Lovade lite bilder men det är fortfarande dåligt med sådana, tog dock nyss en bild där jag stod i övre hallen och tittade ner över vardagsrummet, visar att det inte direkt är normala takhöjder i det här huset. Tror dom sa att det är 7 m i vardagsrummet och säkert halva det i sovrummen. Ger i och för sig en luftig känsla eller känsla av kyrka hur man nu vill tolka det. Här kommer bilden

Eftermiddagen var jag alltså inlåst innanför grindarna men många var omvänt dvs utlåsta. Familjen snett över gatan var mamman inne och pappan kom hem från jobbet. Ungarna hivades fram och åter med föräldrar som försökte klättra som apor på staket och grind. Tyvärr har dom områdets tjusigaste grind, den är i guld(färg) men spetsar och krusiduller uppepå så det var inte lätt. Hela familjen är dessutom ganska mulliga och jag kunde talat om på en gång att mor och far inte skulle få närkontakt förrän elen återkom. Kul sätt att bli bekant med grannar dock. Kom en dam i min ålder med en skock barn i följe. Dom hette, ja dom hette namn allihop. Var äkta malajer (Malay) som dom kallar sig. Barnen talade perfekt engelska deras faster/moster som det visade sig vara, lite sämre men fullt förståeligt. Hon kände ALLA. Började med att tala om hur hopplöst det var att dessa vakter som ansågs dom riktiga proffsen kom från Nepal där dom varit någon slags militärer men dom kunde varken engelska eller malaj. Men göra snygg honnör tyckte hon dom kunde och det var tydligen på plus sidan. Sen gick hon vidare och tog husen ett efter ett och talade om vad folk hette, varifrån dom kom och vad dom arbetade med. Här passade det in med en fråga om vad min man gjorde, när han inte fanns kluckade hon och tyckte hemskt synd om mig. Jag behövde inte vara artig och bjuda på något, åtminstone tror jag inte det förväntades förplägning som skulle hivas över grinden eller stickas genom staketet.

Efter en stunds prat där hon återkom flera gånger till Holländarna som säkert passade för mig att umgås med vi var ju sååå lika och förstod säkert varandras språk, kom jag på att fråga om någon verkligen anmält att hela Taman Laguna var utan el. Jadå sa hon jag har ringt min son. Aha, sa jag han jobbar på elverket? Nej, han var bankdirektör. Kanske ungefär samma sak här, jag säger ju ideligen att man får anpassa sig så då kände jag mig lugn. Trots bankdirektören tog det flera timmar till innan vi återfick den livsviktiga elen. Såg lite märkligt ut ute efter ungefär kl 19 då alla män kom hem och fick parkera på gatan och gick lite otåligt upp och nerför gatan i väntan på att kunna ta sig in i sitt hus.

En jobbig sak när jag givit upp och gått och lagt mig var att det förbaskade larmet som jag inte har en aning om hur man sköter, pep ungefär var tionde sekund. Det slutade i samma ögonblick som elen kom. 

Måste också berätta om HSBC banken som jag FÖRSÖKTE öppna ett konto i idag. Vet nu att i Malaysia är det inte som i Sverige att bankerna vill ha kunder, här måste du kvala in för att FÅ bli kund. Idag gjorde jag det bara nästan. När jag presenterat min önskan att få öppna ett allkonto, bad Ella (banktjänstemannen hette faktiskt så enligt namnskylten) att få se ett hyreskontrakt och mitt pass, det fick hon. on ville ha alla uppgifter inkl BIC och IBAN nummer på min bank i Sverige, det fick hon. Då ber hon om en elräkning eller vattenräkning som har mitt namn för att verifiera hyreskontraktet som hon sa. Jag pekade på klausulen som sa att el och vatten ingår i hyran, då kunde jag inte öppna konto.

I morgon kommer dock Nick hit coh ska se till att jag blir av med alla möbler i huset jag inte vill ha kvar, ca hälften så då får han fixa det här åt mig. Ella tröstade mig i alla fall med att jag, om jag kunde kvala in, skulle bli en kategori B kund. Det här hade Nick berättat om förut. Här drar man sig inte för att klassa folk, A-kunder är alla minst miljonärer, B-kunder har en inkomst/månad på minst MYR 5.000 (ca 10.000 kronor) sedan finns C och D kunder vad dom ska prestera vet jag inte men dom är kanske f.d bankrånare eller liknande eftersom dom klassas ner så. Nick visste inte men kunde berätta att han sen 2 år tillbaka avancerat från C till B så jag vet väl ungefär vad han har för inkomst. Den här månaden hinner han nog inte tjäna mycket så många timmar som han lägger ner på att hjälpa mig utan en kronas kompensation. 

Nej, nu blir Christoffer   arg och mailar mig igen att jag får sluta skriva en wall of text tror jag det hette, för ingen orkar läsa det.  Så jag avslutar för idag, OK Christoffer?

Vakterna vid infarten är riktiga gentlemen. Dom låtsas som ingenting när jag kommer, dom ler och hälsar och lite stött blir jag att jag inte får visa att jag faktiskt kan scanna ett kort men visst, det är ju service att samma ögonblick jag backar ut genom mina egna grindar öppnar dom bommen för mig. Kan inte se att dom gör det för någon annan men orsaken är kanske inte så smickrande, dom kanske helt enkelt är rädda om bommen. Whatever! 

Idag gick jag en runda ner mot vad jag trodde var fiskerestaurangerna. Men kom vilse vilket jag tycks vara bra på. Hundarna älskade tydligen dofterna som så klart är helt nya för dom. Jag var mindre förtjust. Gick mot sundet mellan Singapore och Johor Bahru men inte ända fram. Just lukterna stoppade kanske mig. Kom in i en liten by med otroligt risiga hus som knappt höll ihop. Men utanför satt folk och skrattade och verkade ha det trevligt. Lukten av sopor blev nästan kväljande, fick se att dom kastar sina sopor på en hemmagjord soptipp ca 50 m från husen. Nu förstår jag varför det finns en katt i nästan vartenda hus. Dom håller väl råttorna borta. Fisk luktade det också så jag tror inte jag kommer att äta fisk igen i mitt liv. När vi var på hemväg tror jag nästan stackars Indy höll på att få värmeslag men hon hämtade sig snabbt, när vi kom in på tomten drack hon vatten ur poolen, sedan lyfte jag i henne mitt i så hon fick gå till kanten, den är inte djup, knappt upp till hennes rygg, sen lyfte jag ur henne. Hon började faktiskt vifta på svansen igen direkt efter men gick in i huset för att kylas av antar jag. Själv vattnade jag dom vackra palmliknande växterna i krukor på tomten, ska vattnas varannan dag enligt husägaren. När jag sa att jag ska försöka få blommor som blommar att växa sa han att då måste jag vara hemma hela tiden och vattna minst två gånger/dag. Vi får se, jag ska försöka i alla fall. Dom två vakterna utanför turades om att komma fram till mitt stängsel, som är perfekt, både ganska snyggt och lagom långt mellan spjälorna så man inte känner sig instängd men hundarna kommer inte ut. Några cm bredare mellanrum hade Indy säkert kunna ta sig ut. När vakterna kom och pratade, standardfrågorna, var kommer du från? När kommer din man? Är hundarna farliga? och jag besvarat dom visade dom hur säker jag kan känna mig med dessa modiga män som vaktar, båda tordes sticka in fingrarna genom staketet och locka på hundarna men ryckte bort i god tid innan varken Tintin eller Indy kom fram. Tintin såg farligast ut tyckte båda. Så någon månad till, törs dom kanske klappa Indy. Dom hundar jag sett gå förbi ute på vägen, dom släpps inte in på vårt område bevars, verkar alla vara stora och kanske lite mer skräckinjagande men dom flesta jag träffar säger sig gilla hundar men alla är ju rädda, hur går det ihop?

Närmare lunch tog jag bilen igen och körde iväg. Denna gång bättre förberedd. Hade programmerat min GPS med namnet på en gata inte långt härifrån som faktiskt existerade. Körde utan påslagen GPS och lyckades leta upp ett köpcenter där jag storhandlade massor som man behöver när man sätter upp hus. När det var dags att åka hem gick det också utan GPS med bara några små missar där jag fick vända. Börjar lära mig hitta lite inom en mils radie och ffa börjar vänja mig vid att köra som dom övriga bilisterna om man vill komma fram samma dag. Ska dock försöka undvika att köra när det är mörkt. Sopor töms var tredje dag och man får då ställa ut soptunna, sopsäckar eller vad man vill, dom tar allt. Skönt måste jag säga, men ingen sopsortering här inte. Helg är fredag och lördag, söndag är som vanlig vardag med öppna banker mm. När huset blir lite mer färdigt ska jag åka längs kustvägen och kolla in vilka stränder jag kan släppa hundarna på och vilka stränder som kan passa min lilla Sandra när hon kommer och andra gäster som jag hoppas på ska komma i framtiden. En jättefin strand ligger centralt i Johor Bahru, inte långt alltså annars finns det en ca 2½ mil lång strand på sydostkusen som alla Singaporianer tydligen älskar. Ska rapportera mer när jag sett själv.

Igår åskade det tidig em idag har himlen varit klarblå hela dagen. Nu är det mörkt kl är halv nio men 28 grader varmt. Gissa om det var svårt att hitta en termometer, ingen bryr sig, det är 25-30 på natten och 30-35 på dagen men för mig har det väl nyhetens behag så jag köpte en idag när jag handlade. Blivit varnad att ha öppet in i huset mellan kl 18-20 för då kommer myggen och Denguefeber är mycket vanligt här i Södra Malaysia men malaria förekommer inte. Har ännu inte sett en mygg och dom två senaste kvällarna har jag glömt att stänga. På tal om stänga vad säger ni om 9 (NIO) nycklar till olika dörrar jag ska låsa på nätter och när jag lämnar huset. Det är gallerdörr, ytterdörr, köksdörr, gallerdörr, glasskjutdörrar i vardagsrum, grindar osv. Därefter ska jag sätta igång ett larm och larma av varje gång jag kommer in. Jag bara nickade och tackade när jag fick alla nycklar och instruktioner. Förutom dessa nio lås tyckte ägaren jag skulle skaffa ett stort hänglås till skjutregeln för yttergrinden. I verkligheten kommer jag aldrig att sätta larmet, snacka om trassel varenda gång jag skulle glömma att larma av, jag låser en dörr på var ställe dvs galler- eller vanlig dörr inte båda och därefter är jag så inlåst så jag får lite konstig ångest tror jag det är, vad händer om det börjar brinna? Så jag låter nyckelknipporna sitta i dörrarna. I går natt glömde jag dock köksdörren för den ser man liksom inte så den stod vidöppen hela natten vilket påpekades av vakterna men dom berättade att dom haft koll hela natten, så nu måste jag komma ihåg mest för att inte dom ska känna ansvaret. Nu ska vi ut och röra lite på oss, alltså kvällspormenaden, Hejdå om någon läser detta!!

Jaha, nu kommer jag aldrig att få vakterna på området att inte skratta bakom min rygg. Bor alltså i huset närmast infarten där i allmänhet två, ibland bara en vakt står, ibland sitter. När man kommer till bommen, innifrån eller utifrån stannar man vid en stolpe och scannar sitt kort. Det har jag aldrig lyckats med ännu. Första gången ut hittade jag inte kortet, han kände igen mig, log och öppnade bommen manuellt. Tillbaka in kom jag för långt från stolpen, samma vakt, samma procedur. När det blev mörkt i kväll dvs vid 7-tiden tänkte jag att jag kunde åka och handla min långa lista för då kunde hundarna sitta en halvtimme i bilen utan att få värmeslag, var alltså min plan. Skulle öppna bilen, då gick larmet, larmade av, så gick larmet igen, larmade av, så gick larmet igen osv bortåt 10 gånger. Sen slängde jag larmet som satt på nyckeln i backen, det gick sönder och nu larmar inte bilen längre. Inte helt oteknisk alltså. Fick in hundarna, öppnade grindarna till min tomt med fjärrkontroll, backade ut men kunde inte stänga dom. Stod där minst 5 min då kom vakten och frågade om han kunde hjälpa till, jag förklarade att fjärrkontrollen hakat upp sig, han tog den tryckte på stängknappen och dom stängdes. Suck. Så kom jag till hans grind vilken han som tur var redan öppnat åt mig för jag hade glömt kortet. Dock hade jag med min kära GPS där jag plitat in namnet på det stora varuhuset. Tyvärr finns det tydligen ett flertal sådana så jag hamnade smack i centrum av Johor Bahru lördag kväll ca halv åtta. Galen trafik är inte att ta i. Efter mycket körande och efter att ha stängt av min GPS som gjorde mig tokig, hittade jag ett stort varuhus men inte var det samma som förut. Strunt samma. Parkerade och stängde av motorn och insåg att bilen skulle bli en ugn nästan lika fort kvällstid så jag kunde inte gå in. Otroligt!! Satt en lång stund och trixade med luftintag, fläkt, AC och sånt eftersom jag hela tiden fick imma på hela framrutan och båda sidorutorna fram. Vindrutetorkarna fick gå hela tiden fast det är en helt klar kvälll/natt som det blev. Körde till slut iväg, provade att köra med sidorutorna öppna men helt otroligt, då immade mina glasögon igen i stället. Försökte slå in Taman Laguna, alt Jalana men icke. Existerar inte enligt min GPS. Insåg då att jag aldrig tankat sen jag hyrde bilen och såg redan i går att mätaren varnade och var i botten. No problemas tänkte jag då tankar jag och passar på att fråga vägen. Visst, efter vad som kändes ganska länge, äntligen en Petronas (mack för oss inhemska). Kunde inte tanka, konstigaste pumpar jag någonsin sett, fick be någon om hjälp, vilket jag avskyr men ändå, behövde bensinen. När jag betalade frågade jag hur man hittar Taman Laguna och alla anställda var idel hjälpsamhet, fram med kartor, ringde tel samtal men det visade sig ingen hade hört talas om det. Tackade för mig och stack. Körde ca 1 timme i kringelkrokar, har nu sett Johor Bahru by night, inte att rekommendera om man inte har chaufför. Slutligen såg jag en blå skylt med någon konsig text första ordet men andra ordet var polis. Perfect! Knallade in och presenterade mitt problem för en stilig konstapel på minst 20 år. Tog ett tag att få syn på honom. Han satt bakom ett högt skrivbord och rummet var så rökfyllt att han bara skymtade. Överfulla ask koppar överallt. Han var, som alla hur hjälpsam som helst och hade i och för sig aldrig hört talas om Taman Laguna men kanske visste jag i vilket polis distrikt det ligger? Det visste jag inte. Då började ringandet. Han ringde ena tel samtalet efter det andra. Slutligen förklarade han att han fixat allt. Hans samtal var på Malaj så jag förstod ingenting. Jag skulle bara vänta en minut så skulle en polisbil komma och guida mig hem. Just då körde den upp framför dörren och eftersom det säkert gått 10 min och jag hade ångest över mina hundar rusade jag ut. Tre personer, alla civilklädda, kom ur polisbilen så jag hälsade artigt på alla tre, insåg för sent att den mellersta var i handbojor så det var kanske inte korrekt att smila upp sig och hälsa på honom, vad vet jag. Dom bokstavligen kastade in honom sen kom en av poliserna tillbaka och var genast som alla trevliga Malaysier. Undrar om dom utbildas i omhändertagande av virriga utlänningar, där har vi (ni menar jag) lite att lära i Sverige. Han trodde han skulle skjutsa mig men jag pekade på min bil så han körde före med påslagna blåsljus. En vansinnesfärd som borde filmas, kändes som biljakterna på film bara att jag förföljde polisbilen inte tvärt om. Han tog ett par trafikljus på gult så jag körde mot rött, han körde fort säkert 80 på en lång sträcka där vägarbete gjorde att man knappt kunde mötas och fargränsen var 40. Jag fick hänga på. I några korsningar tordes jag faktiskt inte kolla åt alla håll, då skulle jag tappat honom. Som om inte det här räckte kom den yttersta förnedringen när vi kom till Taman Laguna och jag eskorterades av polis med påslagna blåljus fram till mina grindar. Vakten kastade sig ut och öppnade bomen men jag tordes eller hann inte titta på honom. Snacka om att det blir pinsamt i framtiden, allt som hände från billarm till eskorterad hemkomst blir nästan säkert samtalsämnet ett bra tag i vaktkuren ca 10 m från min tomt. Nåja strax efter kl 23 var jag i alla fall hemma och när jag var som mest vilse tänkte jag som jag brukar när jag stöter på patrull att så småningom kommer jag i alla fall att sitta där och skratta åt alltihop, men jag klarar inte att skratta riktigt än, det var för pinsamt. Tro nu inte jag kom hem lottlös, hade 6 tvålar och en påse socker inköpt på macken så nu blir det te i morgon bitti. 

Efter en ganska strapatsrik resa är jag nu på plats i min nya hemstad tillsammans med mina trogna följeslagare Tintin och Indra. Indra förresten måste omgående döpas om. Började med veterinären på flygplatsen som sa "Indra not good" varpå hon fick höra vad jag tyckte om ett sådant uttalande. Hon förklarade då att hunden var fin namnet "not good". Knäpp tänkte jag men nu har jag fått höra av två personer till att Indra är ett vanligt namn på flickor från Indien och man bör undvika att ge hundar namn som människor har, ingen vill veta att dom heter samma som en hund. Lasse och Maire, ni borde tänka på det och döpa om Linus :) I alla fall ska jag försöka komma ihåg att kalla henne Indy, vill inte förolämpa någon känslig själ. Själva flygresan gick egentligen mycket bra för min del om jag inte varenda minut tänkt på hundarna i buren någonstans inne i flygplanskroppen. I Amsterdam fick  jag se dom på avstånd, då fyllde man på deras vattenskålar och rapporterade till personen jag talade med att dom var pigga och glada och viftade på svansen när dom blev tilltalade och klappade men dom fick inte komma ur buren pga regler från Malaysia, då hade det blivit en vecka karantän i Kuala Lumpur. Vi kom 40 min före utsatt tid till K.L och hundarna i sin bur satt redan inne på karantänkontoret på flygplatsen när jag kom. Veterinären var sölig till max, kommenterade vartenda papper men till slut släppte hon ut hundarna. Indra "dansade" och hoppade och var precis som vanligt men Tintin kom ut med svansen mellan benen och bara tryckte sig intill mig. Efter vet var klar, skulle jag ta mig till biluthyrningen med en jättebur (verkade den då) på en bagagevagn, en 32 kg tung väska, en 25 kg tung väska, den lilla gick att lägga uppepå buren men gled så det slutade med att jag drog båda väskorna, sköt bagagevagnen med magen och höll hundkoppel samtidigt, inte lätt. Det var säkert +30 grader inne på flygplatsen och det tog närmare en timme, en låååång timme, innan jag hittade rätt biluthyrare. Dom fanns utspridda på tre plan och jag hade bokat på nätet via Holiday Autos så det framgick inte vilken biluthyrare, gå inte på den missen någon! Till slut hittade vi rätt och som varenda människa jag träffat på hittills var människorna vid uthyrningen änglar, dom packade in bur, väskor, hundar och mig i en rymlig fin bil, Honda tror jag, därefter programmerade dom GPS för hotellet i China Town, ca 2 mil. Det tog 2 tim att komma dit! Mitt i rusningstrafiken vid 5-6 tiden på kvällen åkte vi och på stora vägar var det inte ovanligt med 6 filer i var riktning och plötsligt sa GPS rösten "turn left in 200 m". Då hade jag alltid åtminstone 2 filer att ta mig genom och bilarna låg med någon meters mellanrum. Att man blinkar tror nog folk betyder att man fått fel på blinkersarna, ingen bryr sig. Lärde mig snart att man sticker in fören och då måste bilen man vill in framför antningen släppa in en eller köra på en. Tyvärr såg jag flera exempel på att man kunde inte säkert veta vilket men eftersom vi inte kunde köra bil resten av natten lärde jag mig snart och efter mycket om och men kom vi till detta intressanta hotell. Kinesiskt på alla sätt men verkligen rent och luftkonditionerat. Tydligen hur man får tre stjärnor i hotellguider för annars fanns inget. Inte lite vatten på rummet så vi drack kranvatten alla tre, för trött att ge mig ut samt lät det inte särskilt tryggt. Bodde på femte våningen, bil larm tjöt ungefär en gång i kvarten, mitt i natten vaknade jag av vad som antagligen var ett stort slagsmål, till slut gick jag upp och tittade men såg fler polisbilar på plats så jag somnade snabbt om. Låsa rummet var löjligt för låset satt fast med brun tejp. Sängen var skön.

Kl 7 nästa morgon gav vi oss söderut till Johor Bahru. Såg två riktigt svåra trafikolyckor en involverande en omkullvält pick-up, en bil och en mosad MC. Massor med människor, polis och ambulans var redan på plats. En annan två bilar som båda vält när dom kört ihop. Lite märkligt. Jag har aldrig kört så försiktigt. Jättefin motorväg 3 filer i var riktning hela vägen och jag höll vänster- eller mittfil hela tiden och max 100 km så det tog lite tid. Svårast när jag kom till Johor Bahru, men Nick (en otrolig fastighetsmäklare) sa åt mig att köra till något stort köpcentra eller liknande och ringa igen och berätta skulle han möta mig där. Så träffades vi ca kl 12. Sen körde vi till det omtalade huset. Ägarna var där, han från Brunei hon från Kina. Dom gick ute och vattnade jättefina gröna växter i stora krukor och berättade igen att dom aldrig bott i huset. Så snart vi steg in såg jag dock att här hade bott människor och då tillstod dom att deras dotter, måg och 4 barn bott där "a few months". Huset är ca 1 år gammalt. Det var smutsigt smutsigt. Jag påpekade det och Nick sa till dom att innan han tog in mina väskor ville han själv kontakta städbolag för att akut få städat. Paret var ganska oförstående, kvinnan som skulle städa åt mig i framtiden hade städat hela huset dagen innan. Tro mig det var näst intill snuskigt med svenska mått mätt. Nick fixade allt. En timme senare kom ett antal kvinnor (så klart) i en van och satte igång. Jag påpekade allt, sa börja med fönster, dom var aldrig tvättade pga höjden men dom fick ta dit jättehöga stegar, 6 badrum skurades till dom var skinande nya osv. Dom höll på från ca kl 13 till kl 22. Då förstår man hur rent det var förut. Jag sa nej tack till att den "vanliga" städerskan ska komma tillbaka, om det var städning klarar jag mig utan. Stackars Nick försökte förklara att han såg exakt hur smutsigt det var men  att i Malaysia har man lite annan syn på renlighet. Vad jag ska göra nu är slänga alla deras kontakter och skarvsladdar dom är så äckliga och går säkert aldrig att göra rena. Huset i sig självt är så klart jättefint, dom möbler jag vill ska ingå pekade jag ut, ett par stora hörnsoffor både snygga och bekväma, bord osv men en del skräpmöbler bad jag dom forsla bort. Dom frågade om dom kunde flytta in allt jag inte ville ha i ett av sovrummen och jag sa då att i så jag hyr jag inte sex sovrum och då får vi anpassa hyran. Genast sa dom att på tisdag kommer en flyttbil och hämtar så var vi överens där också. Idag känns det jättebra när jag går omkring i och utanför "mitt hus". 

Under gårdagens eftermiddag medan dom städade, körde Nick mig först till ett varuhus storlek Bauhaus men som hade allt inklusive mat. Vi handlade och han gick snällt och drog vagnen som en hunsad äkta man. Hem och lastade in, Nick hade tänkt på att säga till städpersonalen att börja med kyl- och frysrengöring och resten av köket. Så körde vi iväg igen och ordande med bredbandsuppkopplingen, Nick hade beställt den i förväg pga ca 2 veckors väntetid, men jag måste ta med mig passet och skriva under papper. Klart! Idag är det "bara" 32 grader varmt i går var det 35 och man känner faktiskt skillnad. Ska ta med hundarna till en badstrand inte för jag tror Indy :) vill bada men jag kan gå lite i vattenbrynet med henne så hon vänjer sig. Tintin kan få simma omkring och svalka sig. Han fick redan i går en plaskpool vilken han går och ställer sig i regelbundet och Indy tror är en stor vattenskål så hon dricker ur den. Indy har legat ute större delen av förmiddagen men går in då och då och sträcker ut sig platt på stengolvet i sovrummet på nedanvåningen som jag har satt på 19 grader så det känns lite som ett kylskåp. 

Nu spelar tvättmaskin en trudelutt, faktiskt en liten melodi, så jag antar den är klar, ska ta hand om tvätten.

Alltså första hälsningarna från vårt nya liv i Malaysia! 

Jaha, nu är jag helt klar förutom 15 min att sätta på mig reskläder och sminka mig, måste möta Malaysia från min bästa sida. Tre timmar till vi ska lämna Munga. Efter två timmars skogspromenad i morse ligger hundarna utslagna. Indra är lite sur för att hon inte får ligga ute men jag tar inga risker. Det är åska i luften och hon är åskrädd, ingen bortskrämd hund eller andra oförutsedda händelser får nu inträffa. Skar mig ganska rejält i tån i går men eftersom jag inte hade suturmaterial fick jag sitta en kvart med tryck och så har jag satt en butterfly (tejp) för att hålla fliken på plats. Typiskt att komma till tropikerna med ett färskt sår, måste hålla koll, vill inte ha någon intressant infektion. Har haft hjälp med allt möjligt praktiskt ffa av Christoffer, Berit och Lasse, Maire och Lasse. Tack snälla! Hoppas inte Mimmi, Stefan, Magda och Mathilda är alltför ledsna över att Indra flyttar så långt bort men dom har lovat komma och hälsa på. Snälla Mimmi, om du läser detta, oroa dig inte alltför mycket över resan i bur för hundarna, även om det är det enda som oroar även mig. Om ett dygn är hela resan över och jag ska ordna så bra det någonsin går för dom. Har använt matttejpen jag fick av er dels inne i buren för att fästa dynan men även för att fästa ett foto var uppepå buren av Tintin och Indra. Gör den mer personlig och kanske ser någon då vilken otroligt värdefull last som finns inne i den om dom inte skulle ha böjt sig ner och tittat in. Hundarna fick varsin jätteportion kycklingfilé i morse, nu blir det ingen mat förrän vi är framme, ca 26 tim  .

Vatten dricker dom fritt hela tiden, en vattenflaska och skål tar vi med i bilen, vattenskålarna, 2 st, som monteras inne i buren ligger fyllda i frysen liksom två extraflaskor som ska medföla tillsammans med sele, koppel och två små platta hundmatsburkar. Till Arlanda tar jag allt fruset vatten i en kylväska som Maire lånat ut så det fortfarande ska vara is när dom checkas in. Det MÅSTE gå bra. Nu ska jag lägga mig och läsa en deckare och vila ett par tim så är jag i toppform i alla fall när resan börjar.  

Det närmar sig! Om 8 dagar flyger Tintin, Indra och jag iväg från Stockholm via Amsterdam till Kuala Lumpur. Om allt går som planerat (vilket det så klart gör) möts vi på flygplatsen i K.L av en veterinär som ska inspektera hundarna och troligen ffa intygen  från "Official veterinary" dvs distriktsveterinär. Därefter har jag fixat en hyrbil på flygplatsen, vi åker till ett hotell och vilar ut över natten. Landar kl 15 den 9/6 så det blir nog lagom läggdags innan vi tagit oss till hotellet. Ingen lätt match att hitta ett hotell i K.L där dom accepterade hundar. Skickade minst 20 förfrågningar och standardsvaret var "no smoking, no dogs". Tydligen samma sak! Plötsligt hittade jag ett hotell i China town där det på hemsidan stod "Pets welcome". Slog till direkt. Kommer inte att släppa hundarna ur sikte en sekund där, då kanske dom serveras till frukost . Nästa morgon kör vi söderut till Johor Bahru där vi ska träffa Nick-mäklaren som det räcker om han är hälften så trevlig i verkligheten som han varit via mail. Han ska ta med oss till Taman Laguna där huset ligger nära Singapore sundet. Tydligen har man utsikt över till Singapore från området men antagligen inte från huset. Man kan sen köra motorvägsbron över till Singapore, tar 30-60 min beroende på trafiken (allt enligt Nick). 

Sitter just nu i en trädgårdsstol i ett tomt hus, i går kom flyttfirman. Huset osålt, sånt är livet, det får fixa sig. Tog mig 18 tim intensivt arbete att tömma alla skåp och låder, att man samlar på sig så mycket. Idag har vi då varit hos distriktsveterinären och fått godkänt, i morgon är det dags att göra sig lite fin, frissa och manikyr. Hundarna har redan varit på sin helrenovering, pälsklippta, kloklippta och badade och ännu finare än vanligt även om Indra lite liknar en söt råtta några veckor framöver, blev riktig sommarklippning. Nästa dag ska jag leverera bilen jag sålt och hyra en annan dom sista dagarna. Hinner möta Christoffer några dagar, han mönstrade av en båt idag och mönstrar på sin sista under utbildningen på söndag, alltså hela fem dagar ledigt! Så småningom försvinner även han ut i världen alltså. 

Nästa inlägg kommer från Malaysia