Alla inlägg den 18 augusti 2011

Av Inger Johansson - 18 augusti 2011 12:56

Ett land fullt av motsägelser. Fantastiskt vackra områden varvade med hemska skräpfyllda områden. Underbart klimat, ganska trist mat. Elavbrott ca 1 gång/vecka, alltid i flera timmar åt gången. Otroligt vänliga människor som gör allt för att vara hjälpsamma, glada och verkar lyckliga trots att majoriteten är mycket fattiga. Men det finns människor ofta myndighetspersoner som hela tiden gör allt för att lura sina medmänniskor. Det är oerhört rasistiskt, muslimer anses stå över alla andra. Dom får rabatt när dom ska köpa nybyggda hus (20% så det är inga småslantar). Varje företag måste anställa ett visst antal muslimer i chefsställning i förhållande till hur många anställda dom har. Eftersom muslimerna ofta är sämst utbildade och ofta inte talar engelska är dom ofta där för att uppfylla kvoten utan att göra mycket nytta. När jag skulle ansöka om bredband fick jag betala MYR 100 extra därför att jag inte är muslim och ytterligare MYR 50 extra därför att jag inte är "malaysian".


Malay är ett folkslag, dom är alla muslimer. Malaysian är alla som är medborgare i Malaysia. Det är alltså ett rasistiskt samhälle. Alla myndigheter såsom tele, bredband, tull mm är så enormt oproffsiga en svensk som jag trodde först att jag bara hade maximal otur. Men nej, ska man ha en "hustelfon" får man först vänta 2-3 timmar även om antalet tjänstemän inne på kontoret är fler än kunderna som väntar. Sen ropades äntligen mitt nummer upp och jag fick gå fram till en man som gav mig en blankett att fylla i. Jag fick gå åt sidan och fylla i två sidor med frågor som var så löjliga såsom förutom normal info, vilken religion tillhör jag, medborgarskap, vad hette min mamma i förnamn, en fråga som ständigt återkommer i olika blanketter. Vad jobbar jag med, hur mycket tjänar jag mm mm i det oändliga för ett telefonabonnemang. Sen fick jag ta en ny lapp, nu endast 45 min väntetid så kom jag till en ny man som kollade så inte minsta ruta var överhoppad. Efter långa diskussioner om min brist på anställning måste jag åka till min bank här i J.B och få ett intyg. Tog nästan en timme inne på banken då två olika tjänstemän skulle utfärda intyget och stämpla med fyra stämplar och sen måste jag köa till en kassa för att betala för intyget. Sen åter televerket där jag fick vänta över en timme för att visa intyget sen åter ta en nummerlapp och vänta för att betala och få kvitton vederbörligen stämlade på alla tänkbara sätt. Där gick en full arbetsdag åt för att få telefon. Jag har tillbringat många hela dagar så här men måste beskriva en i detalj så ni förstår att man kan bli nästan hysterisk. 


Men sen tar jag mina hundar och går en promenad i Horizon Hills och alla jag möter, både grannar, vakter och arbetare är lika glada, och vänligt nyfikna. Jag har lärt mig att det inte anses oartigt att fråga någon hur mycket deras bil kostade, vad dom betalar i hyra, tom hur mycket pengar dom tjänar både berättar dom och frågar. Kändes konstigt i början men verkar som alla kommer med dessa frågor. En vanlig fråga är hur mycket jag betalat för mina hundar och när jag talar om förfasar sig dom flesta. Här där jag bor nu har jättemånga hund men dom flesta klämnar aldrig tomten. En jättesöt liten Lhasa Apso, så lik Indra, sitter i en bur däe hon kan sitta, ligga och stå, men jag tror den är för liten för henne att vända sig. Har ALDRIG sett henne ur buren så jag misstänker att hon tom får göra sina toalettbesök där, har ett par gånger sett att dom spolar ur buren med trädgårds slangen, även då sitter hon i buren. Jag kunde inte låta bli att fråga när jag såg det, varför dom har en hund som bara får sitta i en bur och då sa kärringen i huset att den skäller och varnar om någon kommer in på tomten. Tyvärr är detta mycket vanligt, hundar är nästan bara familjemedlemmar i utländska familjer, annarsa har man dom som nytto djur. Nu har elen gått igen så jag sitter och bloggar i mörkret och datorns batteri lågt så bäst jag avslutar för idag. 

Ovido - Quiz & Flashcards