Så var det då dags för en välgörenhetsmiddag igen. Denna gång gick hälften av behållningen till Nanas Sancuary (hemlösa hundar, katter mm) och den andra hälften delades mellan ett barnhem och ett hem för förståndshandikappade. I det här landet behåller i princip ingen ett handikappat barn, såväl fysiskt som psykiskt handikappade, inkl utvecklingsstörningar, placeras på hem och glöms bort. Ingen hälsar på dom, ingen kontakt med någon familj. Dom svälter inte där, men allt lite extra såsom finare kläder, leksaker och liknande får dom endast som mottagare av välgörenhet. 

Vid bordet i förgrunden kan man se Nancy och Fong, men vi satt inte vid samma bord, själv hade jag lockat med mig en mycket trevlig svensk man, Sture som skymtar i förgrunden på nästa bild, där kan man också se min vän Jenny.

Många rätter serverades men inte var jag särskilt mätt när jag gick därifrån, måste tyvärr säga att jag inte gillar maten här särskilt mycket. Söker mig gärna till ställen som serverar västerländsk mat eller lagar min egen mat. Börjar förstå invandrarna till Sverige som envisas med att äta sitt hemlands mat. Tyvärr älskar jag deras bakverk och godis och glass finns det gott om, så inga problem att hålla vikten uppe.

Vet inte riktigt hur jag ska hantera all vänlighet och givmildhet när det gäller att komma med mat som man tycker jag ska prova. I lördags morse på morgonpromenaden kom Scott, en granne i sin bil, han stannade och gav mig en plastpåse med frukostmat han just varit och köpt. Jag protesterade verkligen men han ville att jag skulle ha det och sen komma och tala om vad jag tyckte. Här ser ni frukosten! Därefter vände han bilen och körde ut igen, han måste ju fortfarande köpa frukost till sin fru och son.

Smakade som det ser ut, dvs kryddigt, smetigt och otäckt. Skulle jag gå över och säga det eller skulle jag låtsas att det var gott och då riskera att han fortsätter ge mig frukost? Inte ens hundarna åt det. Jag gick i alla fall över efter några timmar och tackade igen och sa att det kanske var lite väl kryddigt för min smak så då sa dom genast att nästa gång skulle jag få något mindre starkt. Suck :(

Nåja, har man inga värre problem än alltför givmilda och rara grannar ska man väl inte klaga.

Petra talade om att nu kan man ana våren i Fagersta så antagligen gäller det för större delen av Sverige, ha en riktigt härlig vår!!