Så är då ÄNTLIGEN kinesiska nyårsfirandet till ända. I natt var grand finale så jag somnade kl sex i morse. Hade i går varit till vet och köpt 2 st lugnande tabletter, varsin till hundarna, som tur var. I ca 10 timmar i natt varade det och det är ingen idé att försöka beskriva oväsendet, måste upplevas, eller snarare borde inte behöva upplevas av någon. Hade behövt en själv också, fick konstig hjärtklappning av oväsendet, kanske var det någon form av panikångest, mycket obehagligt i alla fall men gick fort över. Min muslimska granne som jag talade med för en stund sedan var så ledsen och visade att 4-5 st av hans jättesöta små färggranna fåglar som flyger i en voljär, bara ramlat ner döda på marken. Händer varje år berättade han. Önskar det varit hans tuppar i stället, fy vad jag är elak. Dom dör antagligen av skräck. Undrar hur alla apor och andra vilda djur häromkring mår? 

Men tro nu inte att det blir lugnt bara för att nyår är slut. Nejdå, idag är åter en röd dag, det är Thaipussam. Det är en indisk högtid som innebär att man tillber någon gud som heter Murugan och för att han ska lyssna måste man skada sig själv!?

Den här bilden har inte jag tagit. Tänker inte ge mig iväg ner till centrum där jag vet att det går en lång procession av människor genom gatorna. Själv såg jag detta spektakel för ca 30 år sen när jag och Lasse var på Sri Lanka. Har aldrig kunnat glömma synerna. På flak hängde unga män upphängda på något som liknade köttkrokar genom mjukdelarna i bröstryggen. Andra hade långa nålar genom mjukdelarna i bål, armar och ben. Hemsk syn. Man berättar här för mig att i allmänhet ställer någon man i varje familj upp och plågar sig själv så här för att blidka Murugan. Verkar vara nästan ensam kvar här i Horizon Hills nu, dom flesta har åkt ner till centrum för att titta på men själv ska jag bojkotta eländet. Hoppas nu bara det inte ska avslutas med fyrverkerier i natt igen, det känner jag att jag nog inte klarar. Verkar dock mest vara kineserna som älskar smällare, raketer och allt som för oväsen. Nej, nu får jag väl sluta klaga, men ibland är kulturkrockarna nästan mer än man orkar med.